Kjelle

Evelina! Två dagar på jobbet och jag känner hur jag långsamt blir något jag inte riktigt kan stå för. Idag var jag på ett dagis och sådde gräs. ”Pedagogerna” hade haft den goda smaken att ta in de små djävlarna innan vi kom så vi slapp barn springande runt oss. Tyvärr hindrar det ju inte barnen som ställer sig i fönstret och stirrar helt ogenerat som bara barn och hundar kan göra. Ett av barnen börjar banka på fönstret och peka på mig! Han skrek något. ”Vad gör duuu?” är nog en bra gissning. Då, hör och häpna, så muttrar jag:

– Jaaa, jag ser i varje fall bara ut såhär på jobbet. Tänk på det du.

Det sa jag rakt ut…? Till ingen. Till mig själv. Till Kjell Bergkvist som jag nu sakta håller på att bli. Måste sluta titta på Mäklarna.

Jag har också märkt hur jag fortfarande, trots att man slutade nian för längesedan, bedömer folk efter vilket år de är födda. Är folk 87:or känner jag mig lite stursk, är de födda 85 blir jag automatiskt lite tillbakadragen. Det kan inte heller vara sunt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s