Månadsarkiv: maj 2009

Re: Re: Re: Folk som handlar avokado

Är verkligen Hanna Fridén per definition sofo? (ska man förövrigt inte skriva SoFo? Som i SoHo liksom?) Jag tänker mig att hon snarare är den som inte köper avokado, som någon slags motreaktion på att alla tycker det är så fräscht?  Tycker folk dessutom 2009(!) att avokado fortfarande ÄR fräscht? Är inte det förpassat till finlandsfärjornas glansiga Food Gardens med räkcocktail och avokadomousse? Jag känner mer att det som är ”fräscht” 2009 är lichtifrukter eller typ afrikanskt etnomode och typ… att klippa håret kort?

Det här har lite med mat att göra, och kanske än mindre med avokado och sofo. Jag tror nog förövrigt att om man ska sätta en person på att, tja, personifiera sofo så blir det väl mer, Kleerup eller Rusiak? Eller dom kanske räknas mer åt någon hipsterfalang som hänger på Stureplan och ser till att sprida sofo dit? Alltså det här måste verkligen forskas mer i. Jag kan nu, så här mitt i natten (när detta författas) inte komma på en enda frukt eller människa som skulle kunna definiera sofo. Kanske för att sofo egentligen bara är ett förbannat hittepå? Skitsamma, what ever. Fuck it, jag bor i Malmö och är vegan?

Annonser

Re: Re: Folk som handlar avokado

Även jag är helt utslagen. Skrev klart min uppsats idag och lämnade in den nästan direkt efter att jag satt den sista punkten i ett anfall av storhetsvansinne.  Den blev nog inte så bra.

Känn ingen stress med bloggandet förresten! Att blogga är som fallfrukt: det tar några dagar innan det börjar ruttna (?). Friskna till du istället.

Och ja, det är fan Sofo att köpa avokado. Det är i varje fall i linje med bilden av vad Sofo är. Vad är egentligen Sofo? Vem är Sofo? Vem personifierar Sofo? Jag skulle säga… nä jag vet fan inte vad jag skulle säga. Hanna Fridén? Är hon Sofo? Kan tänka mig att hon köper avokado.

Slutligen vet jag att du inte gillar Galenskaparna (det har jag full förståelse för) men nu råkade jag hitta den här fantastiska sketchen med Jan Rippe. Han spelar alkoholiserad spritfantast som tipsar om juldrycker. Med det roliga här är att han under hela sketchen dricker riktig sprit! Detta om man skall tro en intervju med Rippe några år efteråt. Kombinera denna vetskap med det ljud han gör vid 2:30 och framåt när han provdricker det ”asiatiska vinet Mongooool” så blir det åtminstone lite roligt:

Re: Folk som handlar avokado.

Men är det inte något även vegetarianer och typ.. sofo-folk som köper avokado? Känns det inte jävligt fräscht? Även om det ändå inte är särskilt trendigt 2009. Nu när jag börjar tänka på det känns det som väldigt sällan som jag faktiskt köper avokado ensam, eller iallafall för att ensam spisa. För tio spänn styck (!!) känns det ju alldeles för lyxigt solo.

Du kanske undrar var jag varit de senaste dagarna förresten, inte nog med att min mor varit på besök utan jag har dessutom (i min sista B-uppsatsvecka!!) lyckats dra på mig en förbannad förkylning. Det är ju bara till att hoppas att det är svinis (nytt slang för svininfluensan) så man åtminstonde får ut något ballt av det. Känner mig helt ”under isen” och sitter och hostar likt en kolpatient på dödsbädden. Min tal eller skriftförmåga är uppenbarligen inte på topp. Stavade visst just ”bädd” med e… Lämnar det hela så helt enkelt, återkommer snart, jag lovar!

Folk som handlar avokado.

Folk som handlar avokado är garanterat i en parrelation. Insåg det idag när jag såg en lite lagom blasé F12-tjej stå och plocka i grönsaksdisken på Konsum Zinken. Man köper inte avokado till sig själv för att äta ensam framfrö That 70’s Show. Avokado köper man för att ha till förrätten som man ska äta med sin bättre hälft samtidigt som man dricker lite Chateau Grande des Boix ’05. Avokado. Skitfrukt. Grönsak?

Lerskred i Vagnhärad!

Har varit på landet i helgen. ”Landet” ligger utanför Nyköping och när man är på väg dit ut så handlar man i en ort som Gud glömde, närmare bestämt Vagnhärad. Vagnhärad är egentligen bara känt för en sak: ett enormt jordskred som man hade där för ett par år sedan. Skredet svepte bort två rullbandsbyggda villor och kanske ett inplanterat strävhårigt får. Inget storslaget men ändå tillräckligt för att Vagnhärad skulle hamna på kartan.  Faktum är att den första bilden som kommer upp när man googlar ”Vagnhärad” är:

Där kan man snacka om att dom misslyckats med marknadsföringen.

Nåja, Vagnhärad är alltså en riktig jävla håla (om det enda man är känd för är ett lerskred kan man snabbt dra slutsatsen att det inte är en metropol vi snackar om). Det ligger tillräckligt långt borta för att man inte ska kunna åka in till Stockholm (eller Katrineholm) på kvällen, tillräckligt nära för att man ska veta vad det är man missar (kidsen alltså).

Och människorna! De är ju väldigt, erhum, lantliga. Rustika, skulle man kunna säga. Genuina är ett annat ord som flyter upp till ytan av mitt medvetandes tjärn. Ett annat ord är ju såklart ”lantis”. Riktiga jävla lantisarför att vara helt ärlig, med allt vad det innebär. Det finns dock ett undantag från lantisnormen, de pratar (typ) stockholmska! Det är väldigt konstigt. Man tänker ju sig att de ska prata som någon ur Pistvakt eller som en rasist ur någon dokumentär om ett samhälle i östra Skåne (”Naaaaaeeej, ja’ente rasist va, men de har ju uuunderliga sejder for sig va…” osv), men icke! De pratar södermanländska och står där i sina träningsoveroller (på ricko!)! Olja och vatten som blandats…

Vet inte riktigt vad jag ville med det här, men det vet man ju å andra sidan sällan.

Tidigt en kväll, sent på jorden.

Malta

OK, Malta då:

1) Jag stukade foten! På fyllan! Tänk om jag brutit den, då hade det varit Benbrott – Brott i ben all over again. Nu var det som tur var inget benbrott men det var en jävla stukning; jag släpade mig fram de sista dagarna (tänk Kevin Spacey i De misstänkta, ”Keyser Soze! Keyser Soze! KEYSER SOZE!”).

2) Jag trampade på en glasbit på fyllan! Jag skulle av någon anledning ta av mig skorna och trampade på en liten, liten glasbit. Såvitt jag vet sitter den kvar i foten. Det kan inte vara bra, men jag vet inte, det känns lite sent att göra något åt det nu. Jag bryr mig inte. I don’t give shit. Jag bor på Söder. Jag gör egen müsli.

3) Malta var ju, helt väntat, otroligt Mallis. Eller snarare: vi som var där gick in i Mallis-mode. Det började redan på flyget. Jag och tre andra beställde in ”Drinkbrickor” för att ”komma igång”. På transfer-bussen halsade vi ur spritflaskor vi köpt i taxfreen. När vi checkade in på hotellet var många redan, om inte dyng så, väldigt fulla. När jag sätter det på pränt såhär ser det oerhört patetiskt ut, vilket det ju säkert också är. Men just där och då så verkade det helt rimligt. Men äh, vad fan, jag skiter väl i det, jag gör egen müsli.

Jag listar lite andra dumma grejer jag gjorde:

– Glömde min Ipod på hotellet.

– Vände upp och ner på ”konsten” som hade hängts upp på den våning vi bodde. Den stora komiken infann sig när ingen i personalen märkte detta och ”konsten” fortsatte att hänga upp och ner under resten av vår vistelse.

– Somnade under en säng (Mallis).

– Dansade synkroniserad dans med en oerhört sämst DJ (”Follow the leader! To the right! To the left!”). MALLIS.

Så var det.