Månadsarkiv: juli 2009

Vad ska man säga?

Ja, det skulle ju scannas, och verkade finnas ett intresse från vissa av er (eh, en person) att scanna in baby-bilder. Jag vet i och för sig inte ens om det var en request eller om det bara var artighet men jag gjorde som så iallafall. Här är två bilder från nånstans 1987:

evebaby

Alltså nu är jag rätt dålig på det där med barn, och jag antar att poängen är att man ska tycka sina egna barnbilder är rara och söta på alla sätt och vis, men fan vilken liten knubbis jag var. På den högra bilden har morsan gett mig citron så därav den fruktansvärt bistra uppsynen. Det finns ju egentligen mycket roligare bilder när man typ är tre-fyra år men de här var de jag snabbast hittade. De kommer från en rätt käck barnbok min mamma gjort om mig. Alltså inte en saga utan en bok om mig som barn, fast det kanske man förstod?

Nya heta grejer

Dagens bloggsnackis (eh, seriösa bloggar.se?) verkar ju vara att Blondinbella färgat håret ”brunt”. Orkar inte forska mer i det där just nu (är lite full och trött), men min fråga är; är det här håret verkligen brunt?

Business as usual

Jaha, sommartider osv. Märks i den här bloggen och typ alla andra, tycker det verkar sega rätt ordentligt med uppdateringar. Fast det kanske bara är jag som gömmer mig bakom den illusionen för att det inte ska kännas lika dåligt att jag aldrig skriver. Du har iallafall ett bra alibi eftersom du är i någon slags internetskugga på Fårö. Jag är imponerad att du klarar det, jag hade säkert fått dåndimpen första dagarna.

Iallafallm drömde om en skadad igelkotte inatt, så jävla hemskt. Det var min kollega som flått den och sen lät den stå och självdö för att den skulle vara som prydnad. Alltså klarar inte av ledsna djur, vaknade fan med en dödsångest liknande något judarna kände i auschwitz, typ iallafall.

Nu har jag försökt hitta något sköjigt att scanna in då min mamma köpt en scanner, hittar inte ett skit. Vad scannar man, böcker? Vet ej, går på jakt.

Spontanitetens moder!

Jag har hört att du är på landet för att dricka vin och skriva poesi, vad är det för homosexuell aktivitet? Själv fick jag ett riktigt jävla dumslag igår och hängde på en bekant som skulle ner till Malmö. Så nu sitter jag här i smutsiga södern och stirrar ut över falafelställen. Vetefan varför jag gick på den här idén, men jag tror det var något slags live a little!!-motto som ekade i huvvet på mig. Ikväll ska jag träffa en väninna och dricka vin och de resterande dagarna tror jag flyter på i samma takt. Mycket vin men ingen poesi. Vet inte vad jag ville ha sagt med det här, förutom ”nu kör vi!!”.

:(

70-talisterna klagar på Vilse i pannkakan (”…förstörde vår barndom” osv) när de vill skapa någonslags myt om sig själva. Nu är det ju dock  så att 70-talisterna ain’t got shit on 80-talisterna eftersom vi tvingades uthärda Ika i rutan, ett program som väl måste anses ta alla priser i psykbryt (någon jävla mimare som hänger med ett skelett). TROR MAN. Sen så youtubar man lite och kommer på andra tankar.

Solglasögonen.

SOLGLASÖGONEN!

Re: Ta i trä! Håll i hatten!

Kära Oroliga Viol,

Jag känner så väl igen fladdret! Och när kanterna på ”the papercut” blir lite vita och liksom o-hudiga så de tappar känseln och man vill dra lite i dom och få bort bort bort dom men så drar man kaaanske för mycket och så börjar man blöda mer och känner sig som den där killen med hud-overallen i När lammen tystnar. Ja, fyfan. Att man ska utsätta sin hjärna för den här typen av resonemang. Ibland tycker man ju seriöst synd om den.

Facebookandet tar aldrig slut. När var det någon sa att hypen var över? Tyckte jag hörde det för något år sedan. Jaja, så är inte fallet för mig ivf. Min milda besatthet kommer inte ge med sig förrän en gigantisk exodus tar vid och alla flyr till nya och grönare community-marker.  Och då kommer jag väl följa efter och sitta där, som du, och titta på vad tjejen jag gillade i trean på gymnasiet har för klasskompisar i sin pedagogikutbildning som hon läser nuförtiden i sitt förhållandevis tråkiga Linköping-liv.

Helt snabbt bara

SMHI är fantastiska. Hört vid SMHI:s väderleksrapport 07.55:

”Den 30-gradiga värmen som rörde sig från södra Polen… upp mot norra Polen… lyckas inte ta sig upp till Sverige”

?

Tillåt mig säga: man ba ”va”?

Re: Brunsås

Jag har nog aldrig varit rädd för brunsås, men ja, nu när du säger det så låter det rätt sunkigt. Tänkte bara i all sin hast meddela att den förmodligen är brun pga. något som heter ”såsfärg”. Det är typ en tillsats som man kan köpa, vet inte om det egentligen bara är soja eller om det är någon slags färgtillsats men det ser ut så här:

Jag har gjort egen brunsås nämligen, fast då använde jag soja, ingen jävla färgburk.

Ta i trä! Håll i hatten!

Jag ska göra något rätt dumt nu, alltså typ jinxa något. Jag ska berätta om något jag är för jävla rädd för. Du hörde mig, jag är livrädd! Pratade om det här med en vän igår och hon försökte lugna mig, men det gick inte, jag var omöjlig att lugna! Nu kommer det: Jag är rädd för… att få halsen uppskuren! Förstår du vilken oresonlig rädsla det här är? Jag går alltså runt och ojar mig dagligen och stundligen för att någon idiot ska komma med en machete och bara helt huxflux cutta av mig halspulsådern, utan att jag ens hinner blinka! Nu ville ju då min vän igår försäkra mig om att IFALL detta händer så kommer jag dö på momangen så jag borde typ vara ok med detta öde. INKORREKT! Vem fan tycker att bara för att döden är snabb så är den mindre plågsam?

Det här leder rätt sökt in på min andra skräck, som egentligen är själva grundskräcken (i den har idén om machete-mordet fötts), som kort och gott går ut på att jag är skräckslagen(!) inför att bada badkar. Varför då, tänker du. Vem fan kan inte sitta i ett porslinskar och dåsa i vattenångor och badskum, vad är det för fel på dig männska? Jo! Det ska jag berätta för dig! Jag får helt sonika för mig att dessa engångsrakhyvlar av allehanda kvalité ska börja… attackera mig och mina handleder och burdust försätta mig i en långsam självmordisk död. Där blodet liksom bara  ”du-dunk” ”du-dunk” ”du-dunk”-ar ut ur mina ådror och vener.

Nu menar ju inte jag att det här på något sätt är rationella rädslor, men det är ju sällan så.

Men du vet, tänk dig när du skurit dig på ett papper (gah!) och sen ska tvätta händerna under rinnande vatten. Du vet hur det känns när huden liksom fladdrar under vattenstrålen och man känner hur vattnet liksom försöker ta sig igenom hudlagret och bara bli ett med kroppen. SÅ tänker jag mig att det känns att slicea upp handlederna i badkaret, fast såklart sju resor värre. Jag tror att det här egentligen grundar sig i något märkligt kontrollbehov, där jag liksom får för mig att mitt sinne plötsligt ska göra något ”på egen vilja” och utan min vetskap försätta mig i livsfara. Som att jag badar där och sen bara ”HELVETE NU RÖK VÄNSTERARMEN!” du-dunk… du-dunk… du-dunk……!!!

Man kanske kan söka hjälp för sånna här rädslor? Är det verkligen sunt? Varför ställer jag frågor rakt ut på det här viset, är det ett sätt att försöka försäkra mig om att jag är normal?!!

Soliga hälsningar

/Orolig Viol

Vill men kan inte sova

Ok, egentligen är klockan 01.01 och jag har typ rätt mycket att göra imorgon så jag BÖR sova nu. Men så du vet, nån gammal bekant från högstadiet (eller gymnasiet? minns faktiskt inte?) har laddat upp nån ny bild på facebook. Och det blir liksom bara en förbannad kavalkad av… BLÄ. Nu har jag kommit till bilderna när hon är på maskerad, hon är så klart uttklädd till ”sexig” städerska (???!!!), hennes kompis sexig pirat osv. Tillbaks till det eviga konceptet slå in öppna dörrar, men varför denna eviga förbannade sexiga maskerad utstyrsel?! Ok, jag kommer typ lägga in bilden  på dom nu, men eftersom man nojar lite så är jag ”sjyst” och har croppat ansiktena (som är tre stora frågetecken btw), men liksom, va?

(Ps. ”städerskan” är i mitten men har sin dammvippa ovanför huvudet så det kanske är lite oklart utan rekvesita Ds.)

n627012586_1405855_493

Sämst är nog ändå tjejen som typ bara är utklädd till sexig? Vad gick snett där? Tjejerna satt och smidde planer om vem som skulle få vara vad, och efter typ två outfits så tog inspirationen slut eller? Hon bara ”men det gööör inget, jag sätter på mig ett raffset och så kan jag liksom, ja va sexig bara!!”

Det här blir liksom  som en drog för mig, det blir starkare än allt annat!

Jobba imorgon? Pfft!

Träffa folk? Pffft!

Jag måste, till varje pris klicka igenom varenda bild på henne, jag måste gotta ner mig i hennes bisarra fulhet och jag måste gräva djupare i alla fester, vem är hon förlovad med? Finns han på bild? Vilket jävla balkanspråk skriver hon när det kommer långa konstiga utläggningar?

Jobbigast var iochförsig nyss när jag såg en, ehh, helt ok snygg kille taggad i ett album. Det gjorde mig sur, innebär det att jag har samma smak som henne då? Vet ej.

VET EJ!!

Ska bara plöja igenom typ 110 bilder till på henne, sen lovar jag att sova.