Månadsarkiv: augusti 2009

Coop Zinken, ständigt detta Coop Zinken

Vi har ju tidigare diskuterat företeelsen med  ”snabbkassor” och jag har även gnällt lite över att Coop Zinken har autentiska djur-ljud när man handlar mjölk. Nu har de tagit ytterligare ett steg in i interaktivitetens helvete.

När man pantar burkar så har man som bekant ett val (om man gör det på Coop): ta pengarna själv eller ge dom till Vi-skogen (en skog i Botswana tror jag, eller där någonstans i krokarna). Jag brukar, i min oändliga givmildhet, ge bort de cirka tio kronorna det brukar handla om till denna skog. Så även idag.

Döm om min förvåning när en fanfar spelas upp, ganska högt, och en röst säger, även det ganska högt, ”TACK FÖR DIN GÅVA TILL VI-SKOGEN!”. Såpass högt så medhandlande en bit bort hör, tittar på mig och tänker ”Jo visst, nu väntade han med att trycka tills någon gick förbi”. Så står man där med påsen (den tomma, ölluktande påsen) och känner sig lite allmänt söndagsmässigt lam.

Nästa gång ska jag gå dit med tjugo burkar och lägga i en i taget, trycka på biståndsknappen och lyssna på fanfaren. Tjugo gånger i rad. Blir fett.

Hepp hepp!

Ja, här har vi en högoddsare: jag var lite full igår! Tjohej. Tyvärr ramlade jag med min cykel, så jag är rätt mör idag. Min mobil verkar ha tagit det värsta fallet för displayen ser ut som en regnbåge. Det är kul. Nej. Det suger. Kollar på det här (det är säkert gammalt men fruktansvärt roligt):

Peter Borossy

Här har vi en radiokanal som misslyckats lite med sin PR:

Mannen på bilden heter Peter Borossy och jobbar på Lugna Favoriter.

Lugna Favoriter.

Säga vad man vill om Peter Borossy, men lugn är inte det ord jag skulle beskriva honom med.

Intermezzo

Idag cyklade jag till Årsta för att köpa tomater som skulle vara speciellt avlade (?) för att må bra av att odlas i kruka inomhus. Närmsta belägna handelsträgård låg (sett från söder) i Årsta. Cykla cykla cykla cykla. En jävla massa industrikluster och lastiblar. Krångliga vägar.  När jag väl kom dit visade det sig att det var en företagsaffär, dvs inte till för oss vanliga dödliga utan F-skattsedel. Stor besvikelse.

Förutom det har jag inget att komma med.

Bakis

Av någon anledning är jag bakis idag, detta trots att jag inte drack särskilt mycket igår.Och när jag är bakis så blir jag ju blödigare än en packade Kapten Haddock; började gråta två gånger under förmiddagen. Första gången var när jag såg det här och bara tyckte att det var så himla himla bra (väldigt oklart varför, det är bra, men inte gråtbra):

Sen så läste jag ut en lång-novell av Italo Calvino: Den tudelade visconten. Den slutade så bra så jag började smågrina en andra gång. Om man inte vill veta hur den sluta läs icke vidare:

Jag hade inte sett något av detta. Jag låg gömd i skogen och berättade historier för mig själv. För sent fick jag veta det. Då sprang  jag ner till stranden och ropade:

– Doktor Trelawney, ta mig med, lämna mig inte ensam kvar!

Men snart hade skeppen försvunnit vid horisonten och jag blev där jag var, i den värld som var vår, en värld fylld av plikter och irrbloss.

Nu har det tack och lov gått över. Så länge det inte är typ Love Actually på tv ikväll så är jag home safe.

Re: Re: Är man ett elitistiskt missfoster?

V..v..vänta nu för sjutton gubbar, håll i hatten och sakta ner farten osv.! Kostar ölen FEMTIO JÄVLA KRONOR på Bar 122? Vad är det du säger?! Det kan inte vara möjligt, jag vill mig minnas att jag suttit där ett par gånger i mitt liv och då kostade ölen fan inte mer än tre guldtior. Nu var ju det här ungefär i samma veva som baren verkligen satte sitt orimliga beteende i startgroparna, när man liksom började hyra ut den till Regina Lunds billiga musikvideoproduktion, när tjejen i baren flirtade med alla och när det knappt ens fanns en stammisalkis. Alltså typ ungefär innan ”sportbaren”.

Men ärligt talat, närmre femtilappen säger du? Då kan jag ju lika gärna gå och visa upp mig på Kåken eller något annat som är i ”ropet” den här sommaren.

Om det nu inte var så att det är relativt allmänt känt att Bar 122 ägs av ”skumma typer”, så skulle de ju helt klart få smaka på Horans Vrede.

They don’t make ‘em like this anymore

Det finns mycket jag uppskattar väldigt mycket med den här videon, men jag nämner de fyra främsta skälen:

4. Örhänget

3. Pingisbollarna i slutet

2. Dansen vid 3.22

1. Surfingbrädan i början (onekligen sjukt coolt med surfing)

Dölj din fruktan

”…rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte…”

Re: Är man ett elitistiskt missfoster?

Min största invänding är nog egentligen inte mot själva klubb Gås utan mot Bar 122; det måste vara Stockholms mest schizofrena bar. Man är aldrig riktigt säker på vad det är för ställe man är på.

Klientelet antyder deprimerande sunkhak, helt klart. Även inredning har den där touchen av ”vi-siktade-alldeles-för-högt-när-vi-inredde”-känslan: vita väggar och svarta skinsoffor (eller ja, kanske ”vi-siktade-alldeles-för-lågt” snarare). Detta plus något slags rött erotikrum längst in till vänster.

Sunkhaksidén motsägs dock av att ölen kostar närapå 50 pix.  Här antyds en svag osäkerhet hos ägarna angående vad man egentligen är för slags bar/krog/pub. Och eftersom osäkerheten redan finns där i och med det hutlösa priset som inte alls står i paritet med service och miljö så har man väl tänkt att ”vafan, lika bra att fortsätta på schizo-spåret”. Så vad gör man då?

Man sätter upp 5 storbildskärmar. FEM. Detta på en bar som inte kan vara större än huvudrummet på övervåningen av Carmen. ”Nu är vi sportbar” har väl ägarna tänkt. Vart man än vänder huvudet så är det en storbildskärm. Faktum är att man inte behöver vända på huvudet, man ser två skärmar ändå.  Skärmarna är dock sällan på.

Nåja, nu har dom då också bestämt sig för att bli Stockholms nya livescen. Gott så. Jag har faktiskt varit på en spelning där tidigare, det var ett ganska lågmält amerikanskt bluegrass-band som stod för underhållningen. Mitt under tredje låten, precis när sångaren ska sjunga något om ”mountain mama” eller ”you ain’t takin’ my goats from me, no no mister” eller vad man nu sjunger i den där musikformen, vad händer då? Jo, någon sätter på alla fem bildskärmarna. Full fotbollsfräs på Bar 122 helt från ingenstans. Fullkomligt oprovocerat dånar nu Liverpool-Chelsea ut över hela lokalen. Amerikanerna tittar förvånat upp. Ingen i lokalen kollar ju liksom på fotbollen, trots detta står den efter detta på och överröstar i princip hela spelningen.

En jävligt konstig grej hände för övrigt när jag sökte på Bar 122. Den här bilden kom upp:

Det är förbannat likt Bar 122, med den skillnaden att den här Bar 122 ligger i södra Chicago. Har Bar 122 en okänd förlaga? Otroligt.

Fortfarande alltså? Är det sant, nähä.

Något som har gäckat mig ett bra tag det här året är ju helt klart Måns Zelmerlöws ”hitlåt” Hope and Glory. Nu besitter inte jag någon överdriven kunskap om den här grabben mer än att han är född samma år som jag (1986) och är en av dessa intressanta karaktärer som dök upp från hitmaskinen i Idol om jag inte missminner mig. Vilketsom! Låtfan spelas ju här och var HELA TIDEN eftersom den gjorde succé(!) i Melodifestivalen. Och jag fattar ingenting.

Vadå, har någon någonsin påstått att Måns inte står för ”hopp och ära”? Eller har han haft en period när han verkligen tog avstånd från dessa två helt orimliga, ehhh… känslor? (i brist på bättre beskrivning..)

Nu ska det väl inte vara osagt att jag är införstådd med att låten först och främst är skriven för att Sälja! och inte kanske för att i helt korrekta ordalag beskriva Zånz Zelmerlöws faktiska liv eller värderingar. Men ändå! Vad är det, vad är det med hopp och ära som han verkligen vill förtydliga att han står för? Och hur står man för just detta?

Jag känner mig helt *Anna Odell*-störd över den här låten.