”Gud tycker vi har för många kändisar”.

Det är ju så förbannat typiskt. Så här är är det alltid! För ett par timmar sen kolade Patrick Swayze och ens news feed på Facebook fylls av svulstiga avsked och ”RIP”-hälsningar fladdrar förbi. Plötsligt saknar vi någon som om det vore en morbror som dött i cancer. Och sen händer det, det oundvikliga. En annan kändis dör några timmar senare. Varför blir det alltid så? Varför ska dom alltid, oberoende av varandra, trilla av pinn samma dag? Inte bara att man nu lyckas missa det ena dödsfallet eftersom man redan är så uppslukad av orimlig sorg utan just att det alltid ska ske samtidigt!?!

TVkocken Floyd har alltså kolat av hjärtattack, för typ någon timme sen. Fyfan.

Floyd och hans wine-and-dine-matlagning är på allvar bland de första tv-minnena jag har som barn. Det var något så choséfritt att få titta på en man som berusade sig samtidigt som han lagade mat på tv. Han blev så som de flesta vinfulla föräldrar var, stojiga och svamliga, tappade skedar och sluddrade fram orden.

Finns det någon annan kock som bli full i tv? Jag vet inte, tror inte det? Har ni sett det där avsnittet när han åker till Sverige och ska koka kräftor och typ marinerar dom. Folk blir tokiga. Komma till vår jävla kräftpremiär och marinera skiten i vitlök!? Vidrigt! Osvenskt!!

Sista livsnjutar-förebilden kvar är väl Steffo.

And a half of bottle to go into yourself, to make things really cheerful.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s