Twitter…Utropstecken. Frågetecken.

Jag är nog tyävrr inte med, måste jag erkänna. Twitter visade sig vara lika omöjligt för mig att hantera som öh, ja, den här bloggen. Tvånget att behöva producera små uttalanden hela tiden (hur meningslösa de än är, och de är ju oftast meningslösa) upplever jag som ett sätt att rättfärdiga ens egen sysslolöshet. ”Jag twittrar om att jag kollar på random serie=lite mer OK”. Därmed inte sagt att jag inte sitter i timtal och kollar bakom-kameran-material från Seinfeld, jag vill bara inte tvingas hantera insikten. Därav ingen twitter.

Här om dagen blev jag lite sugen på att börja twittra i hela den här Johan Falk-twitter-hajpen. Problemet är ju att jag ställt upp min TV på vinden. ”Ska jag ta ner TV:n? Så jag kan twittra om Johan Falk? Gruppen för Särskilda Insatser?”

Life oh, life.

Sen så finns ju den andra, mer Foucaulaktiga sidan av det hela. En vän till mig anmärkte nyligen (vilket kanske inte är någon ny insikt, men likväl) att det faktum att väldigt många människor spenderar hela sin tid med att upplysa alla som vill lyssna om VAR dom är och VAD dom gör ger en ganska fet grogrund för en eller hundra foucaulianska analyser.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s