Säga vad man vill om Amelie från Montmartre, en känsla har den i alla fall lyckats fånga.

I min fars hus finns en hiss. I hissen sitter en lapp. På lappen finns en bild. En vaktmästare. Rätt ung, ljushårig. Tror han heter Andreas. Jag har nog stirrat på den lappen över tusen gånger. Jag har stirrat på Andreas tusen gånger.

Så en dag, när jag går ut ur hissen, så står han där. Andreas i all sin prakt! Och jag blir nästan lite äcklad. Det känns sjukt på något underligt sätt. Och då känner jag mig, tror jag, precis som Amelies dude gör, när han, efter många om och med, lyckats hitta ”fotoautomats-spöket”.

Som sagt, säga vad man vill om Amelie från Montmartre, det här är ju onekligen fint.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s