Månadsarkiv: augusti 2010

Antikens smuts och raseri (!)

Det finns ju något djupt betryggande i att tänka på att folk tillbaka i historien varit precis som oss. De har legat och de har svurit, de har (nu blir jag lite högtravande) gråtit och de har älskat (!!!!!). Nåja, det är väl därför man kollar på serier som Rome – för att häpna och sucka i välmående över att alla inte gick omkring i toga och droppade sköna grekiska citat hela tiden. Det var lite grinta och sisu och smuts och jävlighet då också. Det är ju möjligt att det finns något banalt i att frossa i den här insikten. Det är ju rätt lätt att tilltala de lägre delarna i den mänskliga naturen (jag är rena jävla Horace ikväll). Men men!

Just nu håller jag på att läsa Catullus och han drar nästan det här ett steg för långt. Känsliga läsare, vänden bort blicken.

Jag ska knulla er jag i mun och arsle,
dig, Aurelius, och din fjolla Furius,
ni som inbillar er att jag är oskysk
därför att mina dikter är så fräcka.
Visst, en diktare bör helst vara syndfri
själv; med dikterna är det annorlunda.
De får sin elegans och rätta krydda
om de är lite vågade och fräcka
och förmår sätta fart på det som kittlar
inte ungdomen men de ludna karlar
som har svårt att få fart på sina lemmar.
När ni läste om många tusen kyssar,
trodde ni då att jag var mindre manlig?
Jag ska knulla er jag i mun och arsle.

Ja, vad säger man om det. Där har vi något för Ranelid att bita i. Men nog kunde han annat också, den gode Catullus. Se så fint:

Olycklig, olycklig är jag, själen måste sörja, sörja.
Finns det någon mänsklig skepnad som jag inte
varit iklädd?
Jag är kvinna, jag var en man, jag är yngling och jag
var barn.
Jag var gymnasiets främsta prydnad, idrottsplatsens
stolthet var jag,
jag blev uppvaktad av många, på min tröskel sov de
gärna,
huset hade blomsterkransar hängande på alla väggar
när jag lämnade mitt sovrum i en tidig soluppgång.


Telia går i polemik

Vi ska ju inte missa att uppmärksamma att Telia var så vänliga att inte bara leta upp utan även svara på mitt spörsmål om statistikens behov eller icke-behov av att vara ”exakt”. Enligt Telia så ”behöver” statistik inte vara exakt. Typ, fem av tio äpplen är gröna = 30% gröna. Den statistiken är ju inte direkt exakt. ”Men”, skriker Telia indignerat, ”det är ju tamejfan statistik likförbannat!” Och det kan man ju inte annat än hålla med om. Dock skulle man ju, som sagt, kunna hävda att det är rätt värdelös statistik.

Nåja, Telia har nu alltså hittat denna blogg, hittat mitt inlägg och svarat:

Telia Kundservice | 30 augusti 2010 kl 12:50 | Svara | Redigera

Hej! [Hej!]

Jag heter Susanne och jobbar på Telias kundservice. [Hej Susanna. Nej, förlåt, Susanne! Jag heter Kalle. Ska vi bli vänner?]

Anledningen till att vi har valt att ha denna information är att statistiken mer är tänkt att visa en ungefärlig uppskattning av hur mycket data du har använt, inte den exakta mängden. Jag håller dock med dig om att formuleringen är klumpig. [Tack Susanne, och i förlängningen (får man förmoda) Telia. Det är alltså en uppskattning! Så bra, då har vi rätt ut det.]

För att kunna hålla koll på exakt hur mycket datamängd du förbrukar kan du skicka ett sms med texten datamängd till nummer 4466. Då får du tillbaka ett sms med information om din datamängd. [Exakt då, får man hoppas.]

Jag hoppas du kommer bli nöjd med ditt mobila bredband. [Jag är rädd att det tåget redan har gått, men vafan, det är ju lika mycket mitt fel. Vi är två om den här relationen!]

Med vänliga hälsningar [Tack!]
Susanne Boström [Hej
Telia Kundservice hej!]

Let Hercules himself do what he may,
the cat will mew,and the dog will have his day!

Lost in Charlottesborgs camping

Den gode Antonio Cassano får symbolisera vad jag känner inför Charlottesborgs Camping just nu. Jag börjar vissna. Nu är det dessutom så att det är helt tomt. Igår fick jag den krypande känslan att jag nog bor ensam i hela det här jävla huset just nu; inte helt trevligt. Å andra sidan så är ju duschen ledig hela tiden.

Två grejer som en veckas vistelse på vandrarhem utan kök har gjort med mig.

1) Igår ställde jag mig och spelade på det flipperspel som finns i det ”gemensamma utrymmet” (typ matsal). Bara jag. Själv. Klockan halv åtta. Har aldrig gjort tidigare i hela mitt liv. Kommer aldrig göra om. Kändes som om jag var med i The Shining efteråt.

2) Igår var jag på Max för tredje gången på en vecka. OK, det är inte så rimligt, jag vet. Men jag storknar fan på att äta sallader och kall mat. JAG KAN JU INTE LAGA MAT. Jag vill ha varm mat. I närheten av mig (en bit utanför stan) finns det bara en pizzeria, Max eller MacDonalds. Jag valde Max, igen. När jag stegade in där så sa tjejen bakom disken ”Hej! Igen!”. Man ba:

Jag hade ju inga problem med att gå dit en tredje gång. Innan hon sa det där. Nu känner jag mig som Scarlett Johansson i Lost in Translation om jag går dit igen. Fast inte i Tokyo utan i… Kristianstad. Och inte med Bill Murray utan med… ja… med vem egentligen?

Riktigt så deppigt som det där lät är det inte, men som du märker är det hög tid för mig att flytta in bland folk, vilket jag också ska göra på onsdag! Tur är väl det.

Malmö

Apropå: hur är det i Malmö egentligen? Fick inget egentligt intryck när jag hälsade på hos dig där. Nu bor jag ju typ en timme ifrån (eller ja, tydligen tar det en och en halv timme men ändå) så jag borde väl åka dit och… typ… tycka att det är soft? Äta den är jävla goda falafeln osv osv. Vad säger du, Malmö, skala ett till fem….?

Re: Vill du ha det på beloppet?

Jag bodde ju som bekant i Malmö i ett år så jag är högst medveten om ditt problem här. Har funderat mycket kring det, speciellt då det ofta skedde på ”mitt” coop där jag handlade ca. en gång om dagen. Precis bredvid affären låg nämligen en bankomat. Det är ju här hela summan/beloppet-idiotin brister. Jag har alltid gjort antagandet att anledningen till frågan är att ju bristen på just bankomater på ”landet”. Så varför skulle jag hellre vilja ta ut pengar i KASSAN när jag lika gärna kan gå typ en halvmeter och ta ut pengarna i den automat vars enda jävla uppgift är att ge mig kontanter?!

Nu var det iofs så att Malmö typ fortfarande befinner sig i 1978 eller liknande och ”betala med kort” var ganska ovanligt i typ… Alla mindre kiosker/affärer. Dock håller jag med dig, varför ska inte jag, som en vuxen tänkande varelse, kunna ta detta jävla beslut SJÄLV?

Vill jag ha ut pengar, då ber jag om det. No more, no less.

Har det någonsin varit så här i Stockholm? Kan man kanske kontakta någon slags statsvetare/wikipedia för mer info?

Vill du ha det på beloppet?

Åh, du stockholmsbo! Nu vet jag att jag är på landet. ”Hur då?” frågar du. Jo, det ska jag berätta för dig. Idag fick jag ”frågan”. Frågan man alltid får i matvaruaffärer så fort man lämnat pendeltågslinjerna.

Vill du ha det på beloppet?

Jag orkar i nuläget inte skriva ett långt utlägg om hur mycket jag hatar den frågan eller hur fullständigt obegriplig jag tycker den är. Jag kan bara säga (skriva) att jag idag började skratta när jag fick frågan och det tänker jag fortsätta göra. Min stilla protest mot denna avart till mänsklig kommunikation. Eller så tänker jag fråga tillbaka:

Vad är ”beloppet”?

Vad är ”det”?

Varför skulle jag inte vilja ha ”det” på ”beloppet”?

Med detta lämnar jag det rent semantiska därhän. Det rent faktiska: jag inser att de frågar mig huruvida jag vill ta ut pengar. Men om jag skulle vilja göra det, kan jag inte bara be om det? Vet inte riktigt vad det är som gör mig så irriterad med det här. Det har nog med att göra att hela frågan är så fullständigt överflödig, den är så meningslös, den tvingar in mig i en interaktion som inte har någon funktion överhuvudtaget. Jag vägrar.

Telia

Kort iakttagelse. Har precis skaffat någon form av Telia-kontant-mobil-tjolahoppsan. Det är inte fantastiskt förmånligt, låt oss bara säga så. Dock finns det en rolig liten upplysning som Telia bjuder på när man sätter in USB-modemet och klickar sig vidare in till sin uppladdad/nedladdad-data-statistik. Nämligen:

OBS! Statistik behöver inte vara exakt

En mening så fullkomligt tömd på allt form av innehåll eller begriplighet att man bara baxnar. Vadå ”behöver inte vara”? Nej, det är klart att den inte behöver vara det om man skapar programvara som suger. Då är det klart att statistik inte behöver vara exakt. Vissa av oss skulle väl kanske till och med gå så långt som att säga att om statistik inte är exakt så är den ju förhållandevis värdelös. Ska fan skriva det när jag betalar nästa räkning till Telia, skriva i OCR-raden:

OBS! Betalningar behöver inte vara exakta!

”Nähä”, kommer dom tänka då, ”men det ska dom ju vara?”

Ja, just det, Telia! Pappskallar.

Re: Så, hippie much eller?

Du har säkerligen gjort någon form av gudom upprörd nu, vad heter han? Han den där apsnubben? Ganesha? Eller är det elefanten? Det är nog elefanten. Nåja.

Men det verkligt intressanta här är ju att människan använder ”Hare Krishna!”” som någon form av slapp avslutningsfras. Får man göra så? Är det OK? Är det kosher (för att röra till begreppen lite)? Är ”Hare Krishna” något man kan slänga ur sig, typ som ”Ja, men vi hörs sen då. Ta det lugnt!” Verkar lite respektlöst. Verkar helt jävla haram om du frågar mig. Men vad vet jag, min enda egentliga kontakt med de där lirarna är den där resturangen vid Fridhemsplan. Och jag antar att det etablissemanget inte med nödvändighet är representativt för en femtusenårig tradition.

Här är en rolig bild jag hittade.

Han har ”the blues”, den där surikatjäveln. Det ser man lång väg.

Så, hippie much eller?

Okej, idag. Den 25:e. WOHO lön etc. Jag har levt på ungefär samma ekonomiska standard som en hemlös senaste veckorna och kände mig därför mycket nöjd när det blev lite cashflow på kontot. Inte för att jag skulle dra till Lilla Baren på Riche och typ söka reklamkuk och ”äntligen” ha råd att köpa en GT i baren. Utan för att jag kunde införskaffa de tråkigaste av förnödenheter som på denna jord finnes. Nämligen: tandborste och trosor. Dock bestämde jag mig för att, som jag på sistone gjort, anamma en något pinsam sida hos mig själv. Nämligen hippien. Då menar jag alltså inte typ att jag plötsligt börjat klä mig i harembyxor, smutsigt hår och typ vill tillbedja kossor eller annat ”heligt” djur. Dock att jag fått en jävla faiblesse för rökelser. I min lilla retroetta på söder luktar det alltså RÖKELSER, och jag likaså. Detta innebar att jag tog en tur till Govindas Shop för att införskaffa dessa små luktepinnar (har blivit bannad att använda allt annat av min vän F. Kemiska dofter är ”orimligt” tydligen).

Väl inne sitter någon go, kortklippt kvinna iförd en turkos sari (!!!) och gafflar i telefon med (troligtvis) väninna. Jag försöker att inte tjuvlyssna så mycket, men idag har de tydligen inte valt att spela valfri tingeltangelmusik så jag är så illa tvungen. Kvinnan i butiken har varit på middagsbjudning och fått äta smördegsknyten som hon oroar sig för att ”bli fet av”. Det diskuteras även en gemensam väninnas eventuella viktuppgång. ”Hon såg ut att vara gravid i fjärde månaden!”.

Nu kanske jag är alldeles för inrutad i mitt tankesätt, men ska inte hippies vara helt full of love and understanding? Typ inte tycka deras väninnor är tjocka? Jag vet inte. Kanske var det dumt av mig att ens lyssna. Har förmodligen gjort någon Gud upprörd nu.

Hon avslutade samtalet med ”ha det bra, hare krishna!”. Övervägde i ca. 0.37 sek. att också börja avsluta mina samtal så. Sen ba ”eh nej, what the fuck?”

Jorden de ärvde

Precis läst ut Björn af Kleens bok med ovan nämnda namn. Favoritutdrag är när Nils Gyllenkrok beskriver fördelarna med att vara jordägande adel:                  (OBS utdraget läses bäst med denna musik i bakgrunden: http://open.spotify.com/track/75qAHAhZz0JWvB4NovqXJG)

– Björnstorp och Svenstorp är taxat till  400 miljoner. Men att sälja det – vad hade det gett mig? Inte ett skit. Jag kan alltså gå och lägga mig och läsa tidningen och vakna därför att jag tänkt på några kuliga idéer – nu ska jag bygga en stor jävla sjö där borta.

Han pekar.

– Då har jag en organisation, pengar och ett företag som gör att jag kan bygga den där jävla sjön.