Lost in Charlottesborgs camping

Den gode Antonio Cassano får symbolisera vad jag känner inför Charlottesborgs Camping just nu. Jag börjar vissna. Nu är det dessutom så att det är helt tomt. Igår fick jag den krypande känslan att jag nog bor ensam i hela det här jävla huset just nu; inte helt trevligt. Å andra sidan så är ju duschen ledig hela tiden.

Två grejer som en veckas vistelse på vandrarhem utan kök har gjort med mig.

1) Igår ställde jag mig och spelade på det flipperspel som finns i det ”gemensamma utrymmet” (typ matsal). Bara jag. Själv. Klockan halv åtta. Har aldrig gjort tidigare i hela mitt liv. Kommer aldrig göra om. Kändes som om jag var med i The Shining efteråt.

2) Igår var jag på Max för tredje gången på en vecka. OK, det är inte så rimligt, jag vet. Men jag storknar fan på att äta sallader och kall mat. JAG KAN JU INTE LAGA MAT. Jag vill ha varm mat. I närheten av mig (en bit utanför stan) finns det bara en pizzeria, Max eller MacDonalds. Jag valde Max, igen. När jag stegade in där så sa tjejen bakom disken ”Hej! Igen!”. Man ba:

Jag hade ju inga problem med att gå dit en tredje gång. Innan hon sa det där. Nu känner jag mig som Scarlett Johansson i Lost in Translation om jag går dit igen. Fast inte i Tokyo utan i… Kristianstad. Och inte med Bill Murray utan med… ja… med vem egentligen?

Riktigt så deppigt som det där lät är det inte, men som du märker är det hög tid för mig att flytta in bland folk, vilket jag också ska göra på onsdag! Tur är väl det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s