Månadsarkiv: augusti 2010

Re: Så, hippie much eller?

Du har säkerligen gjort någon form av gudom upprörd nu, vad heter han? Han den där apsnubben? Ganesha? Eller är det elefanten? Det är nog elefanten. Nåja.

Men det verkligt intressanta här är ju att människan använder ”Hare Krishna!”” som någon form av slapp avslutningsfras. Får man göra så? Är det OK? Är det kosher (för att röra till begreppen lite)? Är ”Hare Krishna” något man kan slänga ur sig, typ som ”Ja, men vi hörs sen då. Ta det lugnt!” Verkar lite respektlöst. Verkar helt jävla haram om du frågar mig. Men vad vet jag, min enda egentliga kontakt med de där lirarna är den där resturangen vid Fridhemsplan. Och jag antar att det etablissemanget inte med nödvändighet är representativt för en femtusenårig tradition.

Här är en rolig bild jag hittade.

Han har ”the blues”, den där surikatjäveln. Det ser man lång väg.

Annonser

Så, hippie much eller?

Okej, idag. Den 25:e. WOHO lön etc. Jag har levt på ungefär samma ekonomiska standard som en hemlös senaste veckorna och kände mig därför mycket nöjd när det blev lite cashflow på kontot. Inte för att jag skulle dra till Lilla Baren på Riche och typ söka reklamkuk och ”äntligen” ha råd att köpa en GT i baren. Utan för att jag kunde införskaffa de tråkigaste av förnödenheter som på denna jord finnes. Nämligen: tandborste och trosor. Dock bestämde jag mig för att, som jag på sistone gjort, anamma en något pinsam sida hos mig själv. Nämligen hippien. Då menar jag alltså inte typ att jag plötsligt börjat klä mig i harembyxor, smutsigt hår och typ vill tillbedja kossor eller annat ”heligt” djur. Dock att jag fått en jävla faiblesse för rökelser. I min lilla retroetta på söder luktar det alltså RÖKELSER, och jag likaså. Detta innebar att jag tog en tur till Govindas Shop för att införskaffa dessa små luktepinnar (har blivit bannad att använda allt annat av min vän F. Kemiska dofter är ”orimligt” tydligen).

Väl inne sitter någon go, kortklippt kvinna iförd en turkos sari (!!!) och gafflar i telefon med (troligtvis) väninna. Jag försöker att inte tjuvlyssna så mycket, men idag har de tydligen inte valt att spela valfri tingeltangelmusik så jag är så illa tvungen. Kvinnan i butiken har varit på middagsbjudning och fått äta smördegsknyten som hon oroar sig för att ”bli fet av”. Det diskuteras även en gemensam väninnas eventuella viktuppgång. ”Hon såg ut att vara gravid i fjärde månaden!”.

Nu kanske jag är alldeles för inrutad i mitt tankesätt, men ska inte hippies vara helt full of love and understanding? Typ inte tycka deras väninnor är tjocka? Jag vet inte. Kanske var det dumt av mig att ens lyssna. Har förmodligen gjort någon Gud upprörd nu.

Hon avslutade samtalet med ”ha det bra, hare krishna!”. Övervägde i ca. 0.37 sek. att också börja avsluta mina samtal så. Sen ba ”eh nej, what the fuck?”

Jorden de ärvde

Precis läst ut Björn af Kleens bok med ovan nämnda namn. Favoritutdrag är när Nils Gyllenkrok beskriver fördelarna med att vara jordägande adel:                  (OBS utdraget läses bäst med denna musik i bakgrunden: http://open.spotify.com/track/75qAHAhZz0JWvB4NovqXJG)

– Björnstorp och Svenstorp är taxat till  400 miljoner. Men att sälja det – vad hade det gett mig? Inte ett skit. Jag kan alltså gå och lägga mig och läsa tidningen och vakna därför att jag tänkt på några kuliga idéer – nu ska jag bygga en stor jävla sjö där borta.

Han pekar.

– Då har jag en organisation, pengar och ett företag som gör att jag kan bygga den där jävla sjön.

Vandrarhem kontra Hostel

Åter till det här vandrarhemmet jag bor på. Jag har hört en del som klagar på att man i svenskt tal använder ordet ”hostel” istället för ”vandrarhem”.  Men alla som varit på ett svenskt vandrarhem vet ju att det definitivt inte är samma sak som ett hostel.

På ett hostel bor typ Kirk från Australien (”You wanna come and watch the sunrise mate? I think it’s gonna be assume!”) och andra sköna dudes. På vandrarhem bor fältbiologer, campare och någon stackars Kirk från Australien som trott att han skulle komma till ett hostel.

Hostel:

Vandrarhem:

Vandrarhemmet jag bor på, som kan ses här nedan, är ett typiskt svenskt vandrarhem. Det är rätt tomt, har alldeles för mycket och stora lokaler och ganska ointresserad/blasérad personal. När man går ner i de ”gemensamma utrymmena” är det aldrig någon där.

En sak som dock skiljer det från normala vandrarhem är att det inte har något kök. Inte ens en mikro.

Det är bara min rädsla för att uppfattas som en dryg 08 som hindrat mig från att upplysa ägaren om att ett vandrarhem utan kök inte är ett vandrarhem; det är ett härbärge.



Re: En Ny Kalle?

Åh, Christian! Du måste be om en bild nästa gång! Han är verkligen min favoritperson alla kategorier. Nej, nu skämtade jag. Jag tycker verkligen väldigt illa om Files, Oh Files. De är Sveriges mest intetsägande band. Däremot vet vi ju alla att Christian är en jävel på cunnilingus. Det vet ju liksom alla. Om ni inte vet det (jag och Eve vet det redan) så visar jag nu en bild som bevisar det. Här är alltså en bild på Christian från Files, Oh Files där han försöker visa hur mycket han älskar kvinnor och deras kön. Till alla kvinnor därute, tänk er att mikrofonen är, ja, you know.

En Ny Kalle?

Nu har ju vi bott ”grannar” ganska länge och nästan aldrig stött på varandra spontant i vårt gemensamma närområde. Troligtvis ännu mer sällan när du, eh, bor i Kristianstad. Detta om detta. ”Något sjukt har hänt” (så kan man ju också uttrycka sig), jag har nämligen börjat, sedan du flyttade, stöta på vårat gemensamma irritationsobjekt Christian ”slicka fitta” Olsson från det totalt utstuderade bandet Fibes oh(??), Fibes. Han verkar dessutom bo typ bara några kvarter ifrån oss. Varje jävla gång har han haft den där snörpna uppsynen av ett snett leende, bekymrad kroppshållning och liksom sug i blicken.

Jag känner ändå att det här är ett seriöst tecken från en ”högre makt”. Du flyttar och detta manifesteras i att jag konstant ska påminnas om ditt och mitt hittills längsta internskämt. Nästa gång ska jag tamejfan be om att få ta en bild med honom.

”Uhmm”

Saker jag älskar att göra i Kristianstad – del 1

Att klicka ”Not Attending”, helt utan urskiljning, på alla event man bjuds in till på Facebook i den trygga förvissningen om att man garanterat inte kan komma.