Engagemang

Jag och en vän har under sommaren pratat mycket om engagemang. Vad som egentligen utgör engagemang. Upprinnelsen var en stor irritation hos min vän över alla människor som bara satt och gjorde ingenting men ändå hade en jävla massa åsikter. Inte bidrog liksom. Och den svadan har man ju hört förut. Inget nytt under solen. Det värsta med den typen av klagomål är ju att man själv ofta är en del av den grupp man attackerar, inte fan gör man mycket, inte är man riktigt engagerad. Så, ta då detta för vad det här är, detta lilla angrepp som nu följer (i lika hög grad ett angrepp på mig själv).

Om jag ser en till jävla facebook-status om hur dåliga SD är eller hur panikslagen någon är över att den borgerliga alliansen kommer vinna valet så härsknar jag. People people peeeeople, alla som kallar sig rödgröna, ni har haft fyra år på er. Det har funnits gott om tid att gå med i ett parti, en intresseorganisation eller vad som nu passar dig bäst. ”Att göra skillnad”. Jag tillåter mig dock att gissa att det här är något inte särskilt många har gjort. På sin höjd har vi ändrat vår profilbild till någon ful jävla båt eller dylikt. Undertecknad inräknad.

Så låt mig för Guds skull slippa status-rader på måndag i stilen ”Hur kunde det bli så här?”, ”HUR KUNDE NI RÖSTA PÅ DE BLÅ!?” eller ”Nu flyttar jag fan från Sverige!”.

Vi hade fyra år på oss. Vi har suttit och gjort ingenting och på sin höjd luftat vårt missnöje över en öl på Trädgårn. Och det räcker ju inte.  Förhoppningsvis kanske vi engagerar oss på riktigt efter den valförlust som obönhörligen kommer på söndag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s