Denna sentimentalitet som inte smyger sig på utan bara slår sig rakt in som jävla högerkrok

Och sentimentaliteten kräver ett offer! Offret ikväll är det här Tunström-citatet som jag skrev upp här för något år sen… Om promenader med fadern. Jag dööör.

”Jag skulle kunna beskriva dem tämligen exakt, dessa promenader: luftens tystnad, kylan som stiger nerifrån sjön, mörkret, månen. Kvällarna har förvandlats till Den goda kvällens arketyp. Den utsatta tillitens. Och när jag, långt senare, gått med min egen son, med hans hand i min, på väg till dagis, då har det varit den gamla promenaden jag velat upprepa, den sortens tillit jag velat överräcka till honom, medan jag ännu befann mig i denna ‘låda av ljus’ som jag en gång fick uppleva livet som.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s