Monthly Archives: november 2010

Minnets man vid bord

Min barndoms man vid bord.

(På tisdag-på torsdag)

Annonser

Ett lågtryck drar in

Ett lätt vemod lägger sig över nordöstra Skåne. Dels för att praktiken snart är slut, dels för att jag snart flyttar hem (detta är dock inget att känna vemod över), men också för att jag insett att jag kommer vara fattigare än beräknat framöver. Men mest är det något odefinierbart som gör mig nedstämd. Oklart vad.

Aspenström slår huvudet på spiken.

Intet i mitt liv förklarar
livets vemod,
som inte upphör utan genomsyrar.

Så jävla illa är det att det enda jag riktigt klarar av att lyssna på idag är Staffan Percy. Så fruktansvärt sentimentalt.

Ledsen trubadur (vid bord)

Att vara på konferens

Det jag kanske har fått mest erfarenhet av under min höst här nere är att ringa folk som är på konferens. När den generelle svenska medborgaren är på konferens så blir de tydligen oerhört stressade. Det finns inget mer stressande än att vara på konferens, skulle man kunna tro.

Om man ringer en människa som är på konferens och frågar om de har möjlighet att prata en stund så svarar de stressat ”Nej, jag är på konferens”. Sedan glider de tillbaka ner i den mintgröna lervällingen i den naturfärgade spaavdelningen på valfri kursgård som taget ur ett andrapris i Jeopardy (”Och till vår silvermedaljör, en härlig helg på Hevillinge Spa utanför Härnösand!”).

Hur kan någon bli stressad av att vara på konferens? Jag har inte varit på så många konferenser, men jag är rätt säker på att de mest består av långa möten alternativt meningslös teambuilding. Att detta kan stressa någon är för mig oerhört.

Låt mig berätta vad som är stressande.

Det är stressande att försöka få tag på en person som är på konferens (som dessutom är stressad över att hon/han är på konferens).

Jag är svag

Jag är magsjuk. Troligtvis är det någon jävla kyckling som förstört det för mig. Eller så är det bara det här ”som går”. Oklart. Nu känner jag mig sådär fjantigt svag som man bara kan vara när man knappt ätit på… ja, för länge.

Vad som står klart är att jag igår fick vänta i en timme i ett iskallt Hässleholm på den buss som skulle föra mig till Kristianstad, och samtidigt hålla tillbaka en begynnande magsjuka. Det var fullständigt orimligt. Jag tänkte då på den här raden av Tranströmer:

Han som försökte ropa under vattnet och världens kalla massa trängde in genom näsa och mun.

Om och om igen ekade den här raden i huvudet. Hemska hemska kväll. Nu ska jag gå och kollapsa i ett hörn.

Låt mig få angöra Eken

Imorgon åker jag förhoppningsvis till Stockholm. Huruvida det blir av eller inte är just nu upp till vädergudarna (som ju sällan omnämns i sammanhang när de bjuder på något asfett). Om Skånetrafiken och SJ klarar sin skit så ska jag nog lyckas ta mig till Mälarens pärla, Nordens Venedig, Eken och så vidare!

Jag tar nu mina böner och riktar dem mot Aqua Buddha och ber: låt mig få komma till Stockholm! I worship you Aqua Buddha!

Venezuelansk man vid bord (”Eres un burro Mr. Danger”)

Arg (och aningen auktoritär) venezuelansk ledare vid bord.

(Måste även kommentera det briljanta i att inleda en kommunikation, statschefer emellan, med meningen ”You messed up with me, birdie”. )

Äntligen snö

Äntligen. Det snöar på riktigt i Skåne. Jag hurrar och trivs lite bättre.