Månadsarkiv: december 2010

Happy nytt år!

Jag har gått runt i ett stressdelirium de senaste två dagarna. Jag ska åka bil till Berlin men ingen av de som ska åka ner har fixat så vi FAKTISKT HAR EN BIL. Så nu har det varit stress-deluxe. Tydligen får man heller inte ha dubbdäck i Tyskland vilket har krånglat till allting något så inåthelvete. Men men.

Det är ju alltid kul att sätta samman nyårslistor. Tyvärr har jag inte tid med detta (jag åker om en halvtimme). Så jag nöjer mig med en länk till det här årets i särklass bästa människa och artist. Håll tillgodo.

 

En himla bra haj

Gillar inte Family Guy egentligen men den här hajen är ju… fantastisk.

 

God Jul önskar Kom Jong Il

Amerikanska politiker alltså

Mitt Romney släpper julkort. Man ba  – Mormon much, eller?

Nu får det ge sig, vad ”det” nu än är

Sitter och lyssnar på den här låten och ba ”Mmm, precis så känner jag”. Hur deppigt att nedanstående rader skulle kunna sammanfatta hela min livssyn just nu.  Jävla bra låt dock.

I will never have the courage of others
I will not approach you at all
I was always taught to worry about things
All the many things you can’t control

Adventslucka 23 (Kalle)

Day 22 – Something that upsets you

Jag upprörs ju av mycket. De nya sjukförsäkringsreglerna, att Marcus Birro får forsätta figurera i svensk offentlighet, att Jamie Redknapp inte vet vem Alexandre Pato är och en hel del annat. Men det är ju rätt mainstream-grejer att uppröras över och således lite trist att dra upp i ett sånt här sammanhang.

Jag försöker tänka efter, när var egentligen senaste gången jag var riktigt upprörd? Och då menar jag upprörd över något reellt, inte över något av de hundra grejerna jag blir upprörd över som bara har med mig själv och min relation till omvärlden att göra (rätt mycket kan i och för sig falla in under den kategorin).

Jo, senaste gången jag blev upprörd över något betydelsefullt var när jag läste Där jag kommer ifrån av Per Wirtén. Jag blev arg över att jag inte har någon relation till min hembygd (Tullinge, Flempan), inte kan något om dess historia och inte vet något om varför dessa ”förorter” ser ut som de gör. Sedan blev jag upprörd när en vän till mig (uppväxt på Söder) skulle ta sig för att berätta för mig (uppväxt i Tullinge!) vad Tullinge var för något (”en ren villaförort”). Det gjorde mig upprörd. Arrogant neo-kolonialism är vad det är.

Att avsky förorten är en kolonialism, för att parafrasera och blanda ihop Fanon och Sartre. Så seriös idag, dagen före afton och så vidare.

Adventslucka 22 (Evelina)

Day 21 – Another moment

ANOTHER moment? Vadå, jag har alltså lyckats besvara den här frågan förut? Precis som du Kalle börjar jag ledsna på detta. Men må fan ta den som ger sig. Jag kan berätta om ett helt värdelöst ”moment” i förrgår. 

Jag befann mig på en liten antikaffär eller vad det nu kallas när det är så där fint och Elsa-Billgren-blir-intervjuad-för-ett-hemma-hos-repotage-käckt. Du vet, spetsar och gamla plåtbörkar överallt. Jag hade fastnat vid en liten tavla, ca. 10×15 cm stor med en häst på, och stod uppenbart hålögt och glodde på denna. Framför tavlan fanns det Mad Men-liknande drinktillbehör som jag fingrade nervöst på för att… Tja, vem fan vet varför.

Då plötsligt, från flanken, smyger butiksinnehavaren fram och med något anklagande eller liksom, sökande tonläge och bara mumlar mot mig. Jag, frisk som jag är, blir givetvis LIVRÄDD. Hasplar ur mig ett ”ursäkta?” och glor tillbaks.

Mannen upprepar sig, och jag tycker mig urskilja meningar som ”får jag besvära dig om” ”ram?” samt; ”kom med här bakom disk”. Ännu en logisk förklaring drar sig till min hjärna och jag konstaterar att han givetvis anklagar mig för snatteri (?!!).

I ren panik pekar jag på en svindyr drinkmixer alt. shaker och bara ”den här är jag lite intresserad av!”, mest som en avledande manöver. Kan ju inte för mitt liv förstå varför han står här och påstår mig ha stulit något!

Detta leder mig till de mest oväsentliga minuterna i MITT LIV där jag och denne antikhandlare i plågsamt långa sekunder står och pratar om hur jävla trendigt det är att dricka drinkar och ja, oj! Är shakern SÅ unik?

När jag idag besökte affären för köpa den där förbannade tavlan jag glott på så tyckte hjärnan tydligen att det var en JÄTTEBRA idé att vid kassan också nämna att ”jag gärna kommer in och köper shakern någon dag”.

….???????

Det är ju också ett moment det.

Adventslucka 22 (Kalle)

Day 21 – This month

Den här månaden har varit jävligt fullspäckad. Jag har gjort mina sista praktikdagar på SR, jag har flyttat hem från Kristianstad, jag har flyttat in hos min mor, gått i skolan, slutat skolan, varit ute (mycket och mer än jag varit van vid den här hösten), gått en jävla massa luciatåg och generellt sett gjort mycket som stressat igång mig. Men nu är det ju bara att slappna av. Nu är det ju bara jul kvar och sen ska jag åka bil ner till Berlin. Lätt som en plätt. Ingen stress.

Adventslucka 21 (Evelina)

Day 20 – This month

December har känts som en evighetslång månad. Den har väl rent tekniskt inte varit längre än någon annan månad, men jag har ju sedan tidigare konstaterat, en mycket skev tidsuppfattning.

Vad ska man säga? Det är årets sista månad, det har varit midvinter och jag har spenderat många söndagar framför beckfilmer, arbetat någon dag och legat långa dagar i sängen. Jag är totalt oförmögen att känna stress inför att det visst är jul på fredag. Skall detta betyda något för mig, som intelligent varelse ELLER?

Fick i förra veckan en present av en vän som bestod av en svindyr penna* och en liten moleskinbok. Han motiverade gåvan i stil med att han ville att dessa skrivdon skulle bli en del av mitt 2011. Jag tjyvstartade en kväll och skrev ned dessa små ord, som jag låter summera december 2010:

”Plötsligt hade jag glömt hur man handskas med en bib och spillde ned både kök och skjorta”.

Bevisligen har jag tappat kontrollen över mina kroppsimpulser.

*rättelse! Ett ”writing instrument” enligt den  instruktionsbok som följde med.

Adventslucka 21 (Kalle)

Day 20 – Another moment

Vadå ”Another moment”? Jag börjar härskna på den här kassa listan nu. Idérikedomen i de olika rubrikerna är ju riktigt jävla låg.

Men OK då. Jag är ju ett obotligt fan av Terrence Malick som ju bland annat gjort ”The Thin Red Line”. Jag älskar denna film. Ohejdbart och egentligen ganska oöverlagt. Det är det långsamma, meditativa jag tilltalas något så enormt av. Att det ibland blir högtravande pretentiöst kan jag överleva.

Mitt ”Moment” idag var när jag för första gången såg trailern till Malicks nya film. Den ser ju minst lika pretentiös ut men jag kan nästan hoppa upp och sätta mig på att jag kommer älska det. Dör typ när jag ser den här trailern.