Monthly Archives: december 2010

Happy nytt år!

Jag har gått runt i ett stressdelirium de senaste två dagarna. Jag ska åka bil till Berlin men ingen av de som ska åka ner har fixat så vi FAKTISKT HAR EN BIL. Så nu har det varit stress-deluxe. Tydligen får man heller inte ha dubbdäck i Tyskland vilket har krånglat till allting något så inåthelvete. Men men.

Det är ju alltid kul att sätta samman nyårslistor. Tyvärr har jag inte tid med detta (jag åker om en halvtimme). Så jag nöjer mig med en länk till det här årets i särklass bästa människa och artist. Håll tillgodo.

 

Annonser

En himla bra haj

Gillar inte Family Guy egentligen men den här hajen är ju… fantastisk.

 

God Jul önskar Kom Jong Il

Amerikanska politiker alltså

Mitt Romney släpper julkort. Man ba  – Mormon much, eller?

Nu får det ge sig, vad ”det” nu än är

Sitter och lyssnar på den här låten och ba ”Mmm, precis så känner jag”. Hur deppigt att nedanstående rader skulle kunna sammanfatta hela min livssyn just nu.  Jävla bra låt dock.

I will never have the courage of others
I will not approach you at all
I was always taught to worry about things
All the many things you can’t control

Adventslucka 23 (Kalle)

Day 22 – Something that upsets you

Jag upprörs ju av mycket. De nya sjukförsäkringsreglerna, att Marcus Birro får forsätta figurera i svensk offentlighet, att Jamie Redknapp inte vet vem Alexandre Pato är och en hel del annat. Men det är ju rätt mainstream-grejer att uppröras över och således lite trist att dra upp i ett sånt här sammanhang.

Jag försöker tänka efter, när var egentligen senaste gången jag var riktigt upprörd? Och då menar jag upprörd över något reellt, inte över något av de hundra grejerna jag blir upprörd över som bara har med mig själv och min relation till omvärlden att göra (rätt mycket kan i och för sig falla in under den kategorin).

Jo, senaste gången jag blev upprörd över något betydelsefullt var när jag läste Där jag kommer ifrån av Per Wirtén. Jag blev arg över att jag inte har någon relation till min hembygd (Tullinge, Flempan), inte kan något om dess historia och inte vet något om varför dessa ”förorter” ser ut som de gör. Sedan blev jag upprörd när en vän till mig (uppväxt på Söder) skulle ta sig för att berätta för mig (uppväxt i Tullinge!) vad Tullinge var för något (”en ren villaförort”). Det gjorde mig upprörd. Arrogant neo-kolonialism är vad det är.

Att avsky förorten är en kolonialism, för att parafrasera och blanda ihop Fanon och Sartre. Så seriös idag, dagen före afton och så vidare.

Adventslucka 22 (Evelina)

Day 21 – Another moment

ANOTHER moment? Vadå, jag har alltså lyckats besvara den här frågan förut? Precis som du Kalle börjar jag ledsna på detta. Men må fan ta den som ger sig. Jag kan berätta om ett helt värdelöst ”moment” i förrgår. 

Jag befann mig på en liten antikaffär eller vad det nu kallas när det är så där fint och Elsa-Billgren-blir-intervjuad-för-ett-hemma-hos-repotage-käckt. Du vet, spetsar och gamla plåtbörkar överallt. Jag hade fastnat vid en liten tavla, ca. 10×15 cm stor med en häst på, och stod uppenbart hålögt och glodde på denna. Framför tavlan fanns det Mad Men-liknande drinktillbehör som jag fingrade nervöst på för att… Tja, vem fan vet varför.

Då plötsligt, från flanken, smyger butiksinnehavaren fram och med något anklagande eller liksom, sökande tonläge och bara mumlar mot mig. Jag, frisk som jag är, blir givetvis LIVRÄDD. Hasplar ur mig ett ”ursäkta?” och glor tillbaks.

Mannen upprepar sig, och jag tycker mig urskilja meningar som ”får jag besvära dig om” ”ram?” samt; ”kom med här bakom disk”. Ännu en logisk förklaring drar sig till min hjärna och jag konstaterar att han givetvis anklagar mig för snatteri (?!!).

I ren panik pekar jag på en svindyr drinkmixer alt. shaker och bara ”den här är jag lite intresserad av!”, mest som en avledande manöver. Kan ju inte för mitt liv förstå varför han står här och påstår mig ha stulit något!

Detta leder mig till de mest oväsentliga minuterna i MITT LIV där jag och denne antikhandlare i plågsamt långa sekunder står och pratar om hur jävla trendigt det är att dricka drinkar och ja, oj! Är shakern SÅ unik?

När jag idag besökte affären för köpa den där förbannade tavlan jag glott på så tyckte hjärnan tydligen att det var en JÄTTEBRA idé att vid kassan också nämna att ”jag gärna kommer in och köper shakern någon dag”.

….???????

Det är ju också ett moment det.