Pompös musik till pompös teater

Var ju på En handelsresandes död igår. Lena Endre, Krister Henriksson med flera. Genomgående riktigt bra, i varje fall vad mitt otränade teateröga kunde bedöma. Allt utom en sak.

Hela pjäsen kretsar ju kring viljan att lyckas, att bli ihågkommen, den amerikanska drömmen och så vidare (och i viss mån att bli accepterad för den man är). I slutet håller Lena Endres karaktär en kortkort monolog om möjligheten till lycka och varför Krister Henrikssons karaktär inte väntade på att de kunde få uppleva den tillsammans. Så faller Endre på knä och bärs bort av sin son (i pjäsen naturligtvis) in mot fonden. Sedan ett starkt ljus som tänds mot publiken.

Sedan spelas David Bowies låt ”Heroes”.

”We can be heroes, just for one day”

Övertydligheten vet vid den stunden inga gränser.  Man vill bara skrika till regissören: ”NEJ! Stäng av! VI FATTAR!”

Krister Henriksson spelade ju även i Doktor Glas på Vasateatern för några år sedan. Den pjäsen avslutades med ”Perfect Day” av Lou Reed. In your face, någon?

Vad är det med teatermänniskor och dessa pompösa låtval?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s