Litteratur till fredag

1.

Han tänkte att varje framkallat minne måste göra våld på sitt upphov. Som i ett sällskapsspel. Säg ordet och skicka det vidare. Så hushåll med minnena. Det man ändrar genom att minnas äger ändå en verklighet, känd eller okänd.

2.

Han tog upp en av böckerna och bläddrade genom de tunga uppsvällda sidorna. Han skulle inte ha trott att värdet av den allra minsta sak byggde på förväntningar om en kommande värld. Det förvånade honom. Det utrymme som dessa saker upptog var i sig självt en förväntan. Han släppte boken och tog en sista rundblick och gav sig ut i det kalla grå ljuset.


Vägen – Cormac McCarthy

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s