Det är jobbigt att tänka på döden

Agneta Pleijels diktsamling ”Mostrarna och andra dikter” är nog den  diktsamling som kan få mig att bli mest dödsnojjig. Men samtidigt blir jag varmt nostalgisk. Lite udda kombo.

Framför allt är det titeldikten ”Mostrarna” som är värst, som drabbar mig mest. Den handlar om bilden ovan, bilden på Pleijels två dansande mostrar. Slutet på den är bäst. När jag läser kan jag bara tänka ”Det där är jag en dag. En gång är jag död. En gång är det där jag”.

Deras okända drömmar.
Deras burriga och flygande hår
under de små lustiga hattarna
som bars långt fram i pannan.
Deras ogifta och ensamma liv
som knappt hann snudda vid mitt.
Deras snabba klackar över hällen
på det där lilla fotot
då de med svepande kjolar
dansar till någons dragspel
en förliden skärgårdskväll
och är unga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s