Språkvård

Stötte på patrull idag när jag skulle använda ordet styvpappa i ett sammanhang. Vad säger man egentligen? Styvpappa har ju en klang som känns lite arkaisk, om man ska uttrycka det milt.

Tydligen bör man inte heller använda begreppet plastpappa; som av Svensk Ordbok (2009) bedöms ha en alltför negativ klang (plast=slit och släng). Även låtsaspappa faller på samma premisser, det negativa klangen i låtsas.  Återstår då bonuspappa som ju nästan har en positiv klang (om det vid det här laget har någon klang överhuvudtaget). Bonuspappa blev det således.

Jag roade mig även med att söka på styvfar och styvpappa i Presstext och ramlade då över något ganska fascinerande. I princip alla mediatexter som innehåller ordet styvpappa/far handlar om någon typ av kriminalitet. ”Styvpappan misshandlade barnet till döds” eller ”Tonåringen sköts ihjäl av sin grymme styvfar”. 

Det säger ju något om varför man inte gärna använder ordet styvfar i dagligt tal nu för tiden. Och visst känns det ju lite underligt med sådana här rubriker:

”Plastpappan misshandlade barnet till döds”

”Tonåringen sköts ihjäl av sin grymme bonuspappa”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s