Nöjesguiden – guide till nöje (sant!)

Att racka ner på Nöjesguiden är en ädel och hedervärd syssla. Det bästa med denna syssla är att det är fullkomligt omöjligt att misslyckas. Nöjesguiden gör ju det de ska göra, och gör det oftast rätt bra, men det blir väldigt roligt när de gör anspråk på att vara något mer än vad de faktiskt är. Och det gör de rätt ofta.

Ett exempel: för något år sedan genomförde Nöjesguiden en granskning av modebloggar. Granskningen skulle gå ut på att klargöra hur det var med reklam och sponsring av produkter som presenterades i blogggarna och så vidare. Granskningen såg ut på följande sätt: en reporter (kanske ska man skriva publicist?) läste tre (3) modebloggar, tre (3) månader bakåt i tiden. Och granskade dem. Antagligen var det gjort på en förmiddag. Evin Rubar och Hannes Råstam darrar i sandalerna.

Den här artikeln, Vidgade klubbvyer, är fruktansvärt rolig av två anledningar: 1) Nöjesguiden hävdar att den inte är skriven med en von oben-attityd. Om man inte kan se arrogansen pysa ur den där texten så är man fanimej blind. 2) Men denna arrogans kombinerar alla skribenter med en dos total ängslighet. De är så jävla rädda för att vara fel att det blir rätt att vara fel och sedan står de där vilsna på Golden Hits och vet inte om de har kul på riktigt eller genom en ironisk ådra som borde dött med Jonas Indes utträde ur Killinggänget. Det är roligt på ett lätt deprimerande sätt.

Några citat kan belysa detta. Två teman återkommer i texten (som ju i stort går ut på att besöka ohippa klubbar och se varför folk är där): 1) Seven Nation Army spelas överallt till stor förtrytelse för skribenterna och 2) alla skribenter anmärker på att folk verkar ”ha kul” och ”inte är ironiska”. Dessa anmärkningar är menade att vara halvt om halvt ironiska men är bara platta och nervösa. Hur dessa skribenters liv gestaltar sig i vanliga fall vågar man inte spekulera i, antagligen har de ungefär lika kul som Ingemar Bergman på Indy 500. Men de är i varje fall snygga! Får man väl hoppas? Annars finns det rakt ingen poäng med dem.

”Det är lustigt för han menar det verkligen, jag rör mig aldrig på ställen där folk verkligen menar saker.” Stackars skribenten är fast i en time warp från 1997.

”‘Grand Garbo?’, säger Stefan där han ligger utsträckt med ett glas cava i handen.” Jag dör.

”På tunnelbanan in mot stan mediterar jag nöjt över det faktum att jag har varit på en fest som varken var ängslig, snygg, kreddig eller svår. Två timmar och fyra groggar senare står jag på Hornstull Strand och raljerar över vanliga människors smak”. Mission accomplished.

”Stämningen är överlag trevlig, och ingenstans möts jag av ängsliga, granskande hipsterblickar. Folk här är idel leenden”.

”…innan jag återvänder till februarikylan och mitt uppdämda hipsterliv.”

”Jag blev avundsjuk på hur opretentiös hon var och på hur opretentiöst allt inom Etages väggar var.”

Återigen, märk väl, alla dessa små passusar är ju menade att vara små klacksparkar tillbaka mot skribenten. ”Åh, gud, jag veeeet att jag är hipster, you DON’T have to TELL me! Alltså, jag ÖNSKADE verkligen att jag INTE var hipster, men nu är det liksom så det ÄR? What to do? Jag önskar jag kunde roa mig som de här människorna, de verkar så enkla och lättroade!”

Inte von oben? Tjena. Ingen sticker upp termometern lika långt och bra i hipsters små rövar som hipsters själva.

Annonser

One response to “Nöjesguiden – guide till nöje (sant!)

  1. den här är jag med dig på

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s