Monthly Archives: maj 2011

Shapur II

Dagens intressanta och märkliga trivia tillhandahålls av Alf Henriksson. I 300-talets Persien har kung Hormiz II nyss dött och ingen arvinge finns. Däremot är drottningen några månader gravid och en arvinge är att vänta om ett halvår eller så.

Så länge anser sig de makthavande inte kunna vänta med kröningen, utan det persiska rikets regalier placeras högtidligen på änkedrottningens mage under övliga former och ceremonier, och när pilten omsider föds till världen har han redan varit konung i något halvår och heter Shapur alias Sapor II.

Shapur II – den enda kung i historien som krönts in utero. Sedan kan man tillägga att han sitter på tronen i 70 år, 309 till 379 efter Kristus. Bra jobbat.

 

vara glad

Ibland får jag höra att jag är cynisk. Att man borde vara lite ”gladare”. Kanske är sant. Personligen misstror jag personer som är alltför glada. Om man är genomgående glad kan det bara tyda på en sak – att man är dum i huvudet, man förstår inte bättre helt enkelt. Så då går man runt som något okritiskt hjon och är glad och lycklig. Fine! Tvinga inte mig att vara det bara.

Att sjunga ABBA

Svensk tennis leverar från 0:58 och framåt. Så här i Franska Öppna-tider så gäller det att minnas att vi har en riktig världsspelare i Robin Söderling.

Upproret i Warszawa

Läser en bok om upproret i Warszawa 1944. Strax innan Sovjetunionen intog Warszawa så startade polackerna ett uppror mot de kvarvarande tyskarna. Ett uppror som Sovjet av allt att döma väntade ut för att de polska partisanerna skulle slås ner innan man själv intog staden. Och inte fick polackerna mycket stöd från USA heller, bara Storbritannien gjorde lite (så lite som möjligt nästan) för att hjälpa till.

När själva upproret bröt ut svarade tyskarna med att bokstavligt talat jämna Warszawa med marken. Man gick från kvarter till kvarter och sprängde hus efter hus. Sen mördade man. Från Rising ’44: The Battle for Warsaw:

The insurgents were gradually forced back into the City Centre. Hand-to-hand fighting persisted in the cementeries, even when the main insurgent units had been ordered to retreat thorugh the ruins of the Ghetto. Rheinefarth complained about a shortage of ammunition. ‘We just can’t kill them all’, he grumbled. The price was paid by civilians. On 5 August alone, an estimated 35.000 men, women, and children were shot by the SS in cold blood.

35.000 personer på en dag. Fullkomligt ogreppbart.

Bob

Missade ju den gode Bob Dylans födelsedag nu. Eftersom jag varit en stor Bobfantast en gång i tiden (mindre numera) så tänkte jag bjuda på min topp tre Bob Dylan-låtar du kanske inte kände till!!!!! Tjoho.

1. When He Returns.

Från den superkristna plattan Slow Train Coming. Om man är rabiat religionshatare så lär man inte gilla den här låten, men om man kan tillåta sig att känna lite av Bobs uppenbara passion så är den fan lite… fet.

Bästa line:

Truth is an arrow, and the gate is narrow
that it passes through.

2. Black Diamond Bay

En jävla doldis det här. Från Desire där alla andra låtar, det ska ändå sägas, egentligen är bättre än den här (framför allt Isis och Oh Sister). Men ändå har den ju något, gillar egentligen mest fraseringarna. Lyssna till exempel från 1:40 och framåt, hur han fraserar när han sjunger:

”Pardon, monsieur,” the desk clerk says,
Carefully removes his fez,
”Am I hearin’ you right?”
And as the yellow fog is liftin’
The Greek is quickly headin’ for the second floor.
She passes him on the spiral staircase
Thinkin’ he’s the Soviet Ambassador.

Riktigt härligt.

Bästa line:

Then the volcano erupted
And the lava flowed down from the mountain high above.
The soldier and the tiny man were crouched in the corner
Thinking of forbidden love.

3. High Water (For Charley Patton)

Från Love and Theft. Kan vara den coolaste låten som skrivits. På ricko alltså. När kören kommer in vid 0:34 vill jag flytta till Kansas av ren princip. Och banjon! BANJON!

Bästa line:

They got Charles Darwin trapped out there on Highway 5
Judge says to the High Sheriff, ”I want him dead or alive,
Either one, I don’t care”
High water everywhere

Philip Glass

Ikväll ska jag på konsert med Philip Glass! Denna minimalismens mästare.



Några andra Glass-favoriter är hans egyptiska opera. Recitationer från urgamla krönikor varvas med moderna texter ur turistbroschyrer.

1:30 och framåt är ren magi.

His majesty (Life! Prosperity! Health!) has built their barques upon the river of new cedar from the terraces. They make the river shine!

Annars har jag ju alltid älskat The Truman Show  med någon form av barnslig kärlek och därmed också dess soundtrack. Den här scenen nedan, mnåååhhhh, sett den typ hundra gånger. Lika fin varje gång. Nu är dock den här dubbad (hittade inte på engelska) och blir således helt jävla värdelös efter att de börjar prata, men innan!



Och så en till, Kundun!

Jamiroquai

Att jag en gång i tiden tyckte att den här människan var den i särklass coolaste på hela jorden. Och i någon mening är han ju sanslöst cool. I en annan mening är han ju den mest fasansfullt fjantiga människan man någonsin sett. Och som bekant går ju dessa två ytterligheter ofta ihop i en.

Lite som med den här människan.