Monthly Archives: oktober 2011

Dagens dikt

Besvärjelse

Genom fängelseporten
genom finska träsken
längs otrampad stig
över oslagen äng
genom nattliga spärrar
till kyrkklockans klang
objuden
obunden
kom till mig ikväll.

15 appril 1936.

Anna Achmatova

(Ur Anna Achmatova – Dikter: Achmatovas förste man, diktaren Nikolaj Gumiljov, skulle ha fyllt 50 år denna dag. Han arkebuserades av bolsjevikerna i augusti 1921, falskt anklagad för anstiftan till uppror. Kroppen grävdes ner på okänd plats, någonstans i kärrmarkerna utanför Petrograd.)

Annonser

:,)

Ed Lee

Det här är på riktigt en valvideo för den tillfällige borgmästaren i San Fransisco – Ed Lee. Man blir ju mållös.

Elisabet Höglund

Att Elisabet Höglund är ett easy target för komiker är inte så svårt att förstå. Hennes höga svansföring och dramatiska hårsvall kan få vem som helst att… vekna. Se bara:


Vilket ju bara gör detta klipp ännu roligare.


Och det behövs inga bakgrundshistorier för att göra nedanstående klipp roligt. Elisabet Höglund och Göran Persson, vilken kombo! Vilka intellekt som möts! Egonas mästare!

 

Tibet

En gång i tiden engagera jag mig en del för Tibet och dess befrielse (alltså, med svenska gymnasiemått mätt). Inte så mycket nu längre, men ibland påminns man om att tibetanerna antagligen inte har det skitfett, för att underdriva.

A Tibetan Buddhist monk doused himself in fuel and set himself ablaze in far western China on Tuesday, the tenth ethnic Tibetan this year to resort to the extreme form of protest, an overseas advocacy group said.

Vad olika munkar och nunnor har för sig behöver ju inte nödvändigtvis vara ett lackmustest på hur det är ställt i ett land, men man undrar ju om inte någon på partikansliet i Beijing tänker på Mohamed Bouazizi en dag som denna.

Solen

Här är en snygg bild på solen. Har inte koll på hur man har gjort den eller varför, om man undrar då kan man läsa här. Snygg är den hur som helst.

Det häftigaste jag läst på hela året

Håller just nu på att läsa den här boken.

Den handlar om hur livet steg upp på land (se LUNGFISKAR del 1 och del 2), men också om hur däggdjuren sen tog steget tillbaka till vattnet efter att dinosaurierna gjort sitt uttåg ur historien. Mycket fascinerande alltihop.

Men det mest fascinerande så här långt nämns i en bisats. Det rör delfiner och deras förmåga att kommunicera. Jag vet inte hur mycket av detta som är sant, ren spekulation eller bara vilda gissningar. Men oavsett hur underbyggda den typen av teorier är som följer nedan så är det ändå det helt klart det mest hisnande jag läst under hela 2011.

Helt kort bakgrund bara: delfiner ”ser” ju med hjälp av ekolod. De skickar ut en signal som de sedan får tillbaka och kan tolka (som fladdermöss ungefär). Hur de tolkar den information de får tillbaka är naturligtvis omöjligt att veta, men att de bygger någon form av bild utifrån sitt ekolod är inte otänkbart och kanske till och med troligt. En delfins ekolod är oerhört exakt och avancerat; de kan ”se” skillnader på en centimeter hos föremål på stora avstånd och de kan ”se” in i andra djurs innanmäte (ungefär som vi gör med ultraljud på gravida).

När delfiner färdas sänder de kontinuerligt ut den här typen av signaler (klickande mest, de mer glissande-uiiii-ljuden som delfinerna gör tror man är mer rak kommunikation till andra delfiner) och får ständigt tillbaka de ekon som bygger upp deras seende. Men i och med att de väldigt sällan färdas ensamma, utan lever i grupp, så hör de också de andra delfinernas klickljud. Och om de hör andra delfiners klickljud så kan man också undra om det inte också ”ser”  informationen som döljs i dessa klickljud. Att de alltså inte bara kan tolka sina egna signaler, utan även andra flockmedlemmars.

Delfiner skulle alltså kunna ”se” det alla andra delfiner i flocken ser.

Om det vore så, så skulle det ju sätta ifråga vilken typ av medvetande delfinerna har, och i vilken mening ett självmedvetande skulle kunna utvecklas hos en sådan djurart. Så här skriver Hans Zimmer:

As dolphins travel together in tight bands, the shriek of one member echoes back with its information to them all. No individual has any perception that another dolphin doesn’t share. If dolphins are in fact continually sharing and and exchanging interior and exterior worlds with one another, our notion of self would be meaningless to them. Ceartainly dolphin societies have hierarchies, conflicts over mates, and other marks och societies in which individuals struggle. /…/ But their society may nevertheless be  one of an overlapping network of minds, wandering linked through a transparent ocean.