Author Archives: Evelina

Adventslucka 22 (Evelina)

Day 21 – Another moment

ANOTHER moment? Vadå, jag har alltså lyckats besvara den här frågan förut? Precis som du Kalle börjar jag ledsna på detta. Men må fan ta den som ger sig. Jag kan berätta om ett helt värdelöst ”moment” i förrgår. 

Jag befann mig på en liten antikaffär eller vad det nu kallas när det är så där fint och Elsa-Billgren-blir-intervjuad-för-ett-hemma-hos-repotage-käckt. Du vet, spetsar och gamla plåtbörkar överallt. Jag hade fastnat vid en liten tavla, ca. 10×15 cm stor med en häst på, och stod uppenbart hålögt och glodde på denna. Framför tavlan fanns det Mad Men-liknande drinktillbehör som jag fingrade nervöst på för att… Tja, vem fan vet varför.

Då plötsligt, från flanken, smyger butiksinnehavaren fram och med något anklagande eller liksom, sökande tonläge och bara mumlar mot mig. Jag, frisk som jag är, blir givetvis LIVRÄDD. Hasplar ur mig ett ”ursäkta?” och glor tillbaks.

Mannen upprepar sig, och jag tycker mig urskilja meningar som ”får jag besvära dig om” ”ram?” samt; ”kom med här bakom disk”. Ännu en logisk förklaring drar sig till min hjärna och jag konstaterar att han givetvis anklagar mig för snatteri (?!!).

I ren panik pekar jag på en svindyr drinkmixer alt. shaker och bara ”den här är jag lite intresserad av!”, mest som en avledande manöver. Kan ju inte för mitt liv förstå varför han står här och påstår mig ha stulit något!

Detta leder mig till de mest oväsentliga minuterna i MITT LIV där jag och denne antikhandlare i plågsamt långa sekunder står och pratar om hur jävla trendigt det är att dricka drinkar och ja, oj! Är shakern SÅ unik?

När jag idag besökte affären för köpa den där förbannade tavlan jag glott på så tyckte hjärnan tydligen att det var en JÄTTEBRA idé att vid kassan också nämna att ”jag gärna kommer in och köper shakern någon dag”.

….???????

Det är ju också ett moment det.

Adventslucka 21 (Evelina)

Day 20 – This month

December har känts som en evighetslång månad. Den har väl rent tekniskt inte varit längre än någon annan månad, men jag har ju sedan tidigare konstaterat, en mycket skev tidsuppfattning.

Vad ska man säga? Det är årets sista månad, det har varit midvinter och jag har spenderat många söndagar framför beckfilmer, arbetat någon dag och legat långa dagar i sängen. Jag är totalt oförmögen att känna stress inför att det visst är jul på fredag. Skall detta betyda något för mig, som intelligent varelse ELLER?

Fick i förra veckan en present av en vän som bestod av en svindyr penna* och en liten moleskinbok. Han motiverade gåvan i stil med att han ville att dessa skrivdon skulle bli en del av mitt 2011. Jag tjyvstartade en kväll och skrev ned dessa små ord, som jag låter summera december 2010:

”Plötsligt hade jag glömt hur man handskas med en bib och spillde ned både kök och skjorta”.

Bevisligen har jag tappat kontrollen över mina kroppsimpulser.

*rättelse! Ett ”writing instrument” enligt den  instruktionsbok som följde med.

Adventslucka 20 (Evelina)

Day 19 – Something you regret

Jag ångrar mycket, det skall jag erkänna. Har lätt att ta till ångesten när det gäller ”saker man gjort” eller ”inte gjort”.

– ”Ångest och ånger är inte samma sak!” skriker du då. Detta faktum ger jag blanka fan i.

Något jag ångrar, konstant, det är att jag är så fruktansvärt dålig på att uttrycka Stora Känslor. Inför allt! Att jag alltid skall, i sista stund, backa ur och rationalisera. Aldrig att jag tar bladet från mun och liksom bara erkänner när något gjort mig glad eller ledsen. Det är fan en evig ångest/ånger.

Adventslucka 19 (Evelina)

Day 18 – Your favorite birthday

Det måste ju vara någon amerikan som tittar alldeles för mycket på Oprah som gjort detta formulär? Jag känner mig mycket frågande inför frågorna. Jag frågar frågorna! Jag är precis som du, Kalle. Jag är en grävande journalist.

Vilket fall som helst, jag har inga direkta minnen av att födelsedagarna skulle vara någon exceptionellt bra dag. Den senaste jag hade (24 årsdagen) spenderade jag till stor del hemma, ensam i min lägenhet. Jag hade sett till att få ledigt från jobbet för någonstans så finns ju barnet inom en som önskar att få tårta på sängen och prassliga paket.

Fick inget dera. Betedde mig precis som alla andra dagar i mitt liv; drack kaffe och kedjerökte cigg i soffan. Dagen var bra, men inte fantastisk. Hanterar sällan dessa utmärkta festdagar särskilt bra.

Hälsningar,

En som jämt skall ”problematisera”.

Adventslucka 18 (Evelina)

Day 17 – Your favorite memory

Det här omöjligt. Som jag redogjorde för i den första adventsluckan är jag en efterkonstruktör och nostalgiker av enorma mått. Varje jävla positivt minne återberättas som vore det mitt enda.

Jag minns hur jag beundrat den vackra man jag hade en långvarig relation med när han suttit på min sängkant, jag minns episka fester och ensamma hemmakvällar – och alla är klädda i en suddig vaselinlins.

Så jag väljer nog att lämna det så, för om jag ska börja redogöra för varje sekund  av fantastiska minnen så slutar vi med spaltmeter av trippar down memory lane.

Adventslucka 17 (Evelina)

Day 16 – Your first kiss

Min första kyss hette Amanda och vi var som ler och lårhalm under en period i slutet av mellanstadiet. Delvis var det ju för att hon var ihop med killen jag var kär i, men också för att jag någonstans kanske också var kär i henne.

Hon var den äldsta av tre syskon och hennes mamma höll henne jävligt hårt. De hade nog dåligt med pengar för hemma hos dem delade alla barnen på en och samma tepåse. När jag hälsade på fick jag, som gäst, använda påsen först.

Ibland sov jag över hos Amanda, någon gång åkte jag hem eftersom jag fått hemlängtan men de flesta gångerna stannade jag kvar.

Sen var det den där kvällen, i hennes rum. Vi hade släckt lampan men gardinerna täckte dåligt så man kunde fortfarande se den märkligt gröna tapeten. Spräcklig liksom.

Där i mörkret kysste hon mig, varken ömt eller nervöst. Bara frågande liksom. Det hela avhandlades ganska odramatiskt. Vi låg väl där och kysstes i några minuter och sedan en stund av bara tystnad. Inte mer än så.

Tror jag såg Amanda en gång för fem år sedan på Medborgarplatsen, då var hon höggravid. På min lista över ”lyckat liv” så hade jag kommit längre, jag skulle ju möta upp en kompis och gå på klubb med listplats och allt. Vi var båda 19 år.

Adventslucka 16 (Evelina)

Day 15 – Your dreams

Är tanken nu att jag ska redogöra för mina innersta drömmar? För allt jag hoppas och tror på, för vad jag någonstans, i mitt mörka inre, önskar att livet skall bli? Jag vet inte om jag klarar det.

Jag fick någon liknande fråga på en arbetsintervju för inte så längesen och jag kan fan lova att det var där det föll (fick inte jobbet alltså).

Jag ligger sällan sena nätter och fantiserar om giftermål eller om karriärer med feta lönecheckar. Ej heller om att hjälpa hjälplösa eller liknande. Jag drömmer inte så mycket, mer än på nätterna, och hade en varit lagd åt det hållet hade det kanske fattats mig. Nu tänker jag inte så mycket på det.