Kategoriarkiv: Film

Som bekant

Som bekant måste det här väl vara en av svensk films finaste scener? Det kanske är allmänt vedertaget. Själv så jag filmen för första gången för några månader sedan och ja, bättre sent än aldrig osv. De där läderjackorna alltså, bara dom är värda hyllningar. Och sättet han hoppar av mopeden på, herreguuuud! Så cool.

En doldis

När Barack och hans vänner satt och tittade på live-dödande så smög det sig in en bekant. Till vänster om Hillary Clinton!

Det är ju ingen mindre än Malcolm Tucker!!!

Han tar sig uppåt i livet.

Många kända ansikten

 Någon galning har antecknat alla kändisar som figurerar i Beastie Boys nya video.

Elijah Wood, Danny Mcbride, Seth Rogen, Susan Sarandon, Stanley Tucci, Rashida Jones, Will Arnett, Adam Scott, Mike Mills, Rainn Wilson, Arabella Field, Ted Danson, Roman Coppola, Shannyn Sossamon, Steve Buscemi, Amy Poehler, Mary Steenburgen, Alicia Silverstone, Will Ferrel, Laura Bern, Arthur Africano, Alfredo Ortiz, Milo Ventimiglia, Jody Hill, Silvia Suvadova, Jason Schartzman, Losel Yauch, Shloe Sevigny, Kirsten Dunst, Maya Rudolph, Clint Caluory, David Cross, Jack Black, John C. Reilly och Orlando Bloom.

Snygg lineup. Tror det är några till förutom dem också, vad jag kan se.

Betyg

Hittade en lite udda grej som stod i UNT för någon månad sedan (orkar inte leta upp länken). De hade nyligen en testperiod där de använde ett betygssystem (0-5)  och gjorde sedan en utvärdering av resultatet. Bland annat visade det sig att:

– klassisk musik generellt sett fått högre betyg än annan musik, både på skiva och konsert.

– 80 procent av betygen var treor eller fyror. Fem procent var ettor eller femmor (där de flesta då gick till klassisk musik).

– ingen nolla överhuvudtaget delades ut.

Slutsatsen kulturredaktionen på UNT drog av detta var att hela systemet blev nästintill värdelöst när det blev ett jämntjockt lager av treor och fyror. Det hela blev helt enkelt inte så informativt för läsarna. Något man väl har haft på känn länge. Ut med betygen! In med Maaret Koskinen (ur en recension av Svenska hjältar i DN):

”… en trögare, långsamt verkande rörelse som skapas av de enskilda historiernas samfällda tyngd, en underliggande resonansbotten som rekryteras så att säga med lätt eftersläpning, retrospektivt – ironiskt. Dubblerande, kontrapunktiskt – in i det snabbare flytande nuskeendet.”

Söndag igen och igen och igen

Fan vad jag är sämst på söndagar. Det gäller väl i och för sig de flesta som druckit lite (sic!) på lördagen. Man har ju inte direkt den vitaste togan i senaten om man säger så. Men det kunde väl yttra sig på ett mer värdigt sätt än det gör för mig?

Jag sitter på riktigt i TIMTAL och tittar på AFI Lifetime Achievemnt Award-galor. Det är så bisarrt att det kan finnas någon njutning i detta. Jag skäms och fortsätter. Jösses. Började alltså på riktigt grina när jag tittade på det här. SKÄMS.

En sammanfattning

Jag har inte sett Änglagård 3. Men en vän skrev en så intagande sammanfattning av handlingen så man blir lite sugen. As seen on facebook-chatten:

skrev en liten sammanfattning
du ska få ett klipp så att du förstår
inledningen på filmen: någon ströbild från mallorca (så att familjen nutley fick en liten utlandssemester också).
mollie nutley säger: ”mamma, kan du inte berätta lite om änglagård”. (alltså ungefär som man inleder en barnbok) helena säger: ”varför då?”. mollie börjar gråtskrika: ”jag vill veta var jag kommer ifrån, VEM ÄR MIN MORFAR???”.
det som är lite extra pikant med det här är att mollie alltså har noll aning om vem hennes FARSA är, det frågar hon lite avmätt cirkus 2.40 h in i filmen. helena skämtar då till svar, ”det var en performanceartist. du vet, ett ONE NIGHT STAND”. mollie: ”aha”. slut på den scenen.

”The plot – and I use the word loosely”

Jag upplever just nu rätt sega dagar. Ledig och ”plugget” har inte börjat än. Då blir det ju lätt att man (jag) sitter framför youtube timme efter timme. Och jag kan nu sluta mig till, efter alla dessa timmar, att den video som piggar upp mig absolut mest är följande – Mark Kermode recenserar Death Proof. Det är inte ens en video, men den språkliga ekvilibrismen tar mig till andra planeter!

– Infantile, adolescent nonsense. Quentin Tarantino has turned into your embarrassing uncle who turns up at a wedding in a leather jacket and tells you how swinging he was. He’s a money-grabbing sellout who can’t write, can’t direct and has run out of ideas!

And on the plus side?

– … Well I like the theme from Cruising. But I like it in Cruising.

– And that’s it?

– Pretty much.