Kategoriarkiv: Inredning

Re: Är man ett elitistiskt missfoster?

Min största invänding är nog egentligen inte mot själva klubb Gås utan mot Bar 122; det måste vara Stockholms mest schizofrena bar. Man är aldrig riktigt säker på vad det är för ställe man är på.

Klientelet antyder deprimerande sunkhak, helt klart. Även inredning har den där touchen av ”vi-siktade-alldeles-för-högt-när-vi-inredde”-känslan: vita väggar och svarta skinsoffor (eller ja, kanske ”vi-siktade-alldeles-för-lågt” snarare). Detta plus något slags rött erotikrum längst in till vänster.

Sunkhaksidén motsägs dock av att ölen kostar närapå 50 pix.  Här antyds en svag osäkerhet hos ägarna angående vad man egentligen är för slags bar/krog/pub. Och eftersom osäkerheten redan finns där i och med det hutlösa priset som inte alls står i paritet med service och miljö så har man väl tänkt att ”vafan, lika bra att fortsätta på schizo-spåret”. Så vad gör man då?

Man sätter upp 5 storbildskärmar. FEM. Detta på en bar som inte kan vara större än huvudrummet på övervåningen av Carmen. ”Nu är vi sportbar” har väl ägarna tänkt. Vart man än vänder huvudet så är det en storbildskärm. Faktum är att man inte behöver vända på huvudet, man ser två skärmar ändå.  Skärmarna är dock sällan på.

Nåja, nu har dom då också bestämt sig för att bli Stockholms nya livescen. Gott så. Jag har faktiskt varit på en spelning där tidigare, det var ett ganska lågmält amerikanskt bluegrass-band som stod för underhållningen. Mitt under tredje låten, precis när sångaren ska sjunga något om ”mountain mama” eller ”you ain’t takin’ my goats from me, no no mister” eller vad man nu sjunger i den där musikformen, vad händer då? Jo, någon sätter på alla fem bildskärmarna. Full fotbollsfräs på Bar 122 helt från ingenstans. Fullkomligt oprovocerat dånar nu Liverpool-Chelsea ut över hela lokalen. Amerikanerna tittar förvånat upp. Ingen i lokalen kollar ju liksom på fotbollen, trots detta står den efter detta på och överröstar i princip hela spelningen.

En jävligt konstig grej hände för övrigt när jag sökte på Bar 122. Den här bilden kom upp:

Det är förbannat likt Bar 122, med den skillnaden att den här Bar 122 ligger i södra Chicago. Har Bar 122 en okänd förlaga? Otroligt.

Listor i punktform

Hittade en gammal lista jag gjort, vet att det är lite snubbigt att kopiera sig själv, men det är en himla bra lista iallafall.

Det hela är alltså en lista på sittdon som jag tycker är relativt obekväma, kan för den sakens skull vara snygga (se; bauhausstol). Listan är värderad och 5 är ”minst” obekväm och 1 är ”mest”. Ja, du hajar.
5. Bauhausstolar Det är dom där med typ kork-sits och någon slags strömlinjeformad modell. Ser fräcka ut – är jävligt torra att sitta på. Man trillar framåt om man sitter för långt ut och det där korknätet gör svinont i rumpan efter ett tag, och det är ingen skillnad om man har fet eller smal rumpa (har frågat runt).

4. Golv. Ja, måste jag ens motivera den här punkten? Tonåringar sitter på golvet för dom tror att det är svårt och ballt, ingen fattar vad som är svårt förutom att det är skitsvårt att ta sig upp från golvet. Dessutom är golv oftast lite smutsiga och kalla = dåligt för både kläder och kropp.

3. Säng. Känns alltid som att man är på date om man sitter på sängen, även om man sitter ensam. Ser dumt också, man har ju inget ryggstöd så man måste sitta krokigt. Att luta sig mot väggen är inte ett alternativ då detta gör att man ser ut som en tedrickande och müsligörande söderhippie som liksom bara ”myser” ner sig.

2. Pall. Jävligt märklig möbel, endast nödsittning. Bör kanske enbart användas för att stå på.

1. Sackosäck(!!) För tusan, måste jag ens motivera varför?! Varför vill man sitta på en stor påse full med plastkulor?! Man sitter inte bekvämt, är man fet går den sönder och då blir det ett jävla jobb att städa upp skiten, troligtvis får man aldrig rent. Dessutom kommer man inte upp när man väl satt/lagt sig och det är ju inget att sitta i om man vill få ligga, finns inte en människa som kan få det att se graciöst ut.

Slut på lista.

…Och nej

…Jag tänker INTE köpa ”dassboken” som någon slags ersättningslitteratur. Åh gud, jag får kallsvettningar och tunnelseende av bara tanken! Vad är det för folk som köper den här boken? VAD ÄR DET FÖR FOLK? Och varför gör människor bokrecensioner (?!?) av den? Hur faan läser man en sån bok och recenserar den, och VARFÖR beskrivs den som något som mycket väl vara den roligaste bok som gjorts. Jag är mållös. Finner inga ord.

Jag ser mig den här trånga rustikt inredda toaletten full av furuväggar och tvålkoppar i märkligt målat porslin, doften av kiss och trä har liksom gift sig med varandra så man kan inte urskilja det ena från det andra. På golvet finns en fuktskadad plastmatta med mögelrester i fogarna, ett ”fluffigt” toalettlock och billiga badrumsspeglar som tappat glans sen 30 år tillbaks. Och så dassboken, såklart.

Uhh..