Kategoriarkiv: Litteratur

Dagens dikt

 

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

 

Gustaf Fröding.

 

Alltså, fo real.

Annonser

Grannar på strandvägen

Andrew Brown om sina grannar på Strandvägen:

”The stairwall was one of the most silent places I have ever known. The other tenants, if we saw them, passed us with silent dignity like deep-sea fish.”

Ur boken Fishing in Utopia. Håller med om det mesta som Lokko skriver i sin recension – en lite småputtrig reportagebok om Sverige, som egentligen handlar minst lika mycket om författaren själv som den handlar om Sverige. Vilket inte gör den mindre intressant – Sverige får man ju nog av bara av att bo här. Flugfiske är det dock ingen som kan få mig intresserad av, vilka kvasireligiösa upplevelser medelålders män än får av det.

Dagens dikt

Vermeer

Så länge kvinnan där på
   Rijksmuseum
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.

Wislawa Szymborska

Brodskij/Brodsky

Nu blir det spännande. En av mina favoritpoeter heter Joseph Brodsky (eller Iosoif Brodskij eller vilken stavning à la Khaddafi man nu vill välja), ryss och geni. En av hans mest kända dikter är Six Years Later som innehåller några särskilt fantastiska rader. Titta bland annat på andra strofen här, som avslutas med ”would beat against my palm like butterflies”. Glittrande vackert!

Six Years Later

So long had life together been that now
the second of January fell again
on Tuesday, making her astonished brow
lift like a windshield wiper in the rain,
so that her misty sadness cleared, and showed
a cloudless distance waiting up the road.

So long had life together been that once
the snow began to fall, it seemed unending;
that, lest the flakes should make her eyelids wince,
I’d shield them with my hand, and they, pretending
not to believe that cherishing of eyes,
would beat against my palm like butterflies.

So alien had all novelty become
that sleep’s entanglements would put to shame
whatever depths the analysts might plumb;
that when my lips blew out the candle flame,
her lips, fluttering from my shoulder, sought
to join my own, without another thought.

So long had life together been that all
that tattered brood of papered roses went,
and a whole birch grove grew upon the wall,
and we had money, by some accident,
and tonguelike on the sea, for thirty days,
the sunset threatened Turkey with its blaze.

So long had life together been without
books, chairs, utensils–only that ancient bed–
that the triangle, before it came about,
had been a perpendicular, the head
of some acquaintance hovering above
two points which had been coalesced by love.

So long had life together been that she
and I, with our joint shadows, had composed
a double door, a door which, even if we
were lost in work or sleep, was always closed:
somehow its halves were split and we went right
through them into the future, into night’.

Nu är det ju inte bara jag som gillar den här dikten, det gör även ”Ryssen” i Sex and the City. Tyvärr visar inte Carrie någon större entusiasm inför ryssens försök att deklamera poesi, något man naturligtvis måste hata henne för. Från 2:25 ungefär.

Dagens dikt

Näringslära

När fantasin ätit sig mätt på fantasier
växer hungern efter verkligt.
Nu smakar stenhårt bröd igen.
Nu duger nästan stenar.

Werner Aspenström

Dagens dikt

Sardinen på tunnelbanan

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

Och världen skälvde

Bikt: jag har inte läst Och världen skälvde av Ayn Rand. Antar att man väl bör göra det någon gång. Pliktskyldigast. Motvilligt. Motvilligt eftersom den samlade expertisen verkar tycka att det är en jävligt tråkig bok – en ändlös sörja bestående av illa maskerad nyliberal kvasifilosofi (men vad vet jag, jag har ju inte läst den). En annan invänding mot den är att den försöker göra företagsledning spännande. Lättare sagt än gjort. Företagsledning blir bara spännande om någon har ett begått ett brott i samband med det – och det är väl inte ett särskilt gott betyg till ett yrke vad gäller spänningspotential.

Vilket leder mig till följande trailer.

Det spelar ingen roll hur många explosioner och vredesutbrott man klipper in; repliker som ”Then I’ll split the company!!!” kan aldrig vara rafflande. Det finns en anledning till att James Bond jobbade på MI6 och inte HMRC  (Skatteverket).

En positiv grej med det här: detta är ett fall då jag inte har några som helst problem med att SE FILMEN ISTÄLLET FÖR ATT LÄSA BOKEN. Så kan jag stå där på nästa CUF-möte och ba ”Jaaa, jag har läst den. Älskar scenen när tåget sprängs.”