Kategoriarkiv: Memorabilia

Arbetare

Läser Från mörkret stiga vi mot ljuset – Arbetarrörelsens historia i Sverige. En del passager är rent hisnande:

Barnarbetet var utbrett. Under slutet av 1800-talet var uppemot var femte industriarbetare under 18 år. 5.5 procent var under 14 år. I vissa branscher var siffran långt högre. På glasbruken exempelvis var mer än var femte arbetare under 14 år, och 5 procent var under 12 år. Där arbetades 12 timmars nattskift.

/…/

I hälften av Stockholms verkstäder saknades i mitten av 1880-talet all form av ventilation. /…/ enbart restaureringen av Skara domkyrka krävde 33 dödsoffer i silikos.

Sätter ju saker och ting lite i perspektiv, så här en klämdag.

Åh, så fin Nalle Puh är

Hur lyckades Disney (för det är väl Disney?) omvandla den stillsamme Nalle Puh till den här helt utflippade psykserien? Jag menar sångerna är ju fantastiska och videorna är ju något man helt klart ska hålla sig borta från om man råkat vandra ut i öknen i Mexiko och varit tvungen att käka kaktus. Men ändå, vad har de egentligen att göra med Nalle Puh. Frågar man sig. Kanske. En lördag. Lööööördag. Lögardag.

Jag menar…



Fast å andra sidan är det här ju så fint så man flämtar till och ba ”Oh”. 2:40 framåt är ju ba :):):):)

Märkligt

Kan bara varmt rekommendera den här sidan. Bilder på olika kommunistiska monument spridda runt om i forna Jugoslavien. Fascinerande, vackert och lite skrämmande.

Nymodigheter

Jag vet inte jag. Riksbanken är ju inte skitgrymma på att sälja in de nya mynten och sedlarna direkt…

Och mynten är ju inte jättespännande de heller?

(Jaha, nu klarar jag tydligen inte ens av att ladda upp bilder längre. MEN SKITSAMMA. Om man klickar på de där små kryssen så ska bildjävlarna ploppa upp.)

Adventslucka 11 (Kalle)

Day 10 – What you wore today

Jag gick ju en jävla massa luciatåg idag med kören jag är med i. Tyvärr tog jag ingen bild på mig själv ifärd strut osv. Men den här bilden kommer rätt nära hur jag såg ut:

Vikten av att heta något vackert

Den som råkar ha oturen att ha mig som vän på diverse ”sociala medier” har under den senaste veckan råkat ut för onaturligt mycket prat om Konstantinopel (vad som är naturligt mycket prat om Konstantinopel återstår att avgöra). Detta har ju även avspeglats i ett aningen uppspelt inlägg här i bloggen från min sida rörande pelarhelgon.

Tror egentligen hela min fascination kring de gamla byzantinarna har sin upprinnelse i att jag tycker många av de grekiska namnen är så vackra. Sug på det här liksom:

Alexios Komnenos
Narses
Nikeforos Fokas
Konstantin Dragases
Maria Eufrosyne

Det här är ju aningen för excentriska namn för att man ska komma undan med dem idag. Men fan alltså. Något av det här måste man ju kunna klämma in som mellannamn åt presumtiva barn?

Nåja. Anledningen till den senaste tidens ”peak” i mitt intresse är att jag läst en bok vid namn ”Byzantinsk historia” av den gamle antik-nestorn Alf Henriksson. Det är en märklig bok. Henriksson behandlar sitt ämne på ett sätt som bara ankommer på folk som samlat på sig ett så enormt vetande att de uppnått något som väl måste kallas arrogans. Boken är fylld med snusförnuftiga kommentarer som ”och vid denna tid behärskades Smyrna av Paulos Mamonas, om det nu kan intressera någon” (man ba ”ja, jag läser ju boken”) och ”sedan stacks ögonen ut på hela kejsarfamiljen, vilket naturligtvis var hemskt för alla inblandade”.

Stundtals är det dock, i mina något påverkade ögon, ganska roligt. Och eftersom jag inte har mycket bättre för mig (man har ju sällan det) så delger jag nu en favoritpassage.  Här är det den osmanske sultanen som ska avge dom i ett tvistemål inom den palaiologiska kejsarätten. Det lakoniskt konstaterande tonen i den här passagen är fullständigt oersättlig.

”Sultanen hörde majästetiskt på, ställde alla palaiologerna till svars och dömde dem i klump till döden, men på framställan av storveziren Ali pascha återkallade han raskt denna dom och nöjde sig med att sticka ut ögonen på några av deras rådgivare.”

(Nu följer en mer högstämd del av detta blogginlägg som med fördel kan läsas samtidigt som man lyssnar på den här ortodoxa hymnen, som har sitt ursprung i det sena Konstantinopel.)

Henriksson sätter dock i bokens slutrader på ett ganska fint sätt fingret på hela min bild av livet i Konstantinopel (den lilla jag hunnit bilda mig). Trots att jag nu läst en bok på 500 sidor om deras historia, känner jag inte att jag har någon direkt förståelse för hur de tänkte. En invändning mot boken möjligen, men kanske lika mycket talande för hur annorlunda byzantinarnas liv var. Kolla bara på statistiken:

”Av det östromerska rikets 107 envåldshärskare dog bara 34 i sina sängar [!!!!]. Den sifferintresserade kan räkna till 65 revolutioner genom de skiftande tiderna och notera att av Konstantinopels patriarker har 140 förjagats, 41 abdikerat frivilligt, 3 förgiftats, 2 dolkmördats, 1 halshuggits, 1 bländats, 1 strypts och 1 hängts.
/…/
I byzantinarnas rike tycks de ofta ha burit sig ovanligt åt, och deras tankar om mångt och mycket liknade knappast våra tankar. Mycket som står skrivet om dem verkar främmande och sällsamt, och avståndet till deras förgångna värld känns lyckligtvis nästan alltid stort. Tidvis ser det ut som en saga.

Re: Framtidens tid av tid

Det låter ju onekligen skumt. Sa du inget till ”översättaren” överhuvudtaget? ”Du, bra jobb fan.” ?

Annars är ju språkliga missförstånd ett bra ämne att göra sketch av. Jag tror den här är från samma film som du la upp?

Den mest grundläggande av alla språksketcher måste ju ändå vara den som ligger här nedanför. Så jävla… korkad. Men ack så effektiv. Och med en snärtig typografi dessutom! Den här sketchen känns för övrigt lite Galenskaparna möter Tony Soprano.

Joe Biden

Alltså, det här med Google-annonser på youtube har börjat störa mig rejält. Kanske är lite sent att klaga (i stil med human-centipede), men ärligt. Nåja, nu är det lördag (och dessutom min lilla födelsedag, tjoho). Skål för det och skål för Joe Biden!

Vad ska man säga?

Ja, det skulle ju scannas, och verkade finnas ett intresse från vissa av er (eh, en person) att scanna in baby-bilder. Jag vet i och för sig inte ens om det var en request eller om det bara var artighet men jag gjorde som så iallafall. Här är två bilder från nånstans 1987:

evebaby

Alltså nu är jag rätt dålig på det där med barn, och jag antar att poängen är att man ska tycka sina egna barnbilder är rara och söta på alla sätt och vis, men fan vilken liten knubbis jag var. På den högra bilden har morsan gett mig citron så därav den fruktansvärt bistra uppsynen. Det finns ju egentligen mycket roligare bilder när man typ är tre-fyra år men de här var de jag snabbast hittade. De kommer från en rätt käck barnbok min mamma gjort om mig. Alltså inte en saga utan en bok om mig som barn, fast det kanske man förstod?

Re: Kim Anderzon

Jag ser gärna Zim Zanderzon zpela fröken Julie. Men har svårt att se mig hur det hela ska gå till, alltså hennes själva skådespel, ska hon vara en frigjord rödhårig hippie även då? Eller kan hon hålla band på den sidan, för något sånt har jag inte sett prov på hittills. Men man ska väl aldrig döma hunden efter håret, som man så fint säger.

I övrigt så funderade jag på det här med Lasse och Zim och de två måste ju på något sätt vara ur-människan vad det gäller att göra egen müsli, kom igen liksom. Yllekofta och spanskt lantvin, hemmagjord müsli och… konstiga rökelser. Undrar förresten varför nästan alla tjejer som Lasse styr som Stig-Helmer i Sällskapsresan är rödtottar, är det symboliskt på något sätt? Blev han en gång ratad av Zim Zanderzon eller är det bara en fetisch?