Kategoriarkiv: Nostalgi

Människofickor

Det verkar som om människans historia i Europa kan vara annorlunda än man tidigare trott. Enligt en skotsk studie kan det vara så att det funnits fickor med människogrupper i Europa som inte invandrat till kontinenten på det sätt som man tidigare förväntat sig. Det här skulle också innebära att den tidigare dominerande teorin om hur människor kom till Europa, från öst till väst, inte stämmer. Och  den teorin är inte ens särskilt gammal. Spännande!

Annonser

Biden Biden Biden

Den amerikanske vicepresidenten Joe Biden är tydligen en riktig hyvens kille. Down to earth så det bara smäller om det. Detsamma gäller hans fru Jill. Här är några utdrag från en Politico-artikel; rekommenderas för den som vill vältra sig i känslor av typen: han-kunde-leva-som-en-kung-men-väljer-Wal-Mart-istället.

The vice president drops by Home Depot for items around the house — he planted most of the shrubbery in his yard — and he buys coffee from Janssen’s Market, a gourmet specialty store.
 
OK, just det exemplet är väl inte något att dra de största av växlar på. Det här däremot måste väl ändå vara ganska anmärkningsvärt för en vicepresident i USA:
 
When the vice president rides Amtrak home, he sits with regular commuters — plus a Secret Service agent or two.
 
Angående Jill Biden, Joes fru:
 

At work, she is diligent about keeping her office hours. But sometimes normalcy eludes even the Bidens. During one session, Jill Biden asked the dean if she could leave 10 minutes early, cutting her office hours a little short. Why? Air Force Two was waiting for her, she explained.

Och det här är ju bara bisarrt, fast charmigt.

This month, they hosted their second-annual party for reporters at the Naval Observatory. Joe Biden, who changed into shorts after his khakis got drenched, raced around the yard spraying reporters and their children with a water gun. Jill Biden, who sported a black wig and Army fatigues, also got in on the action, chasing guests with a Super Soaker.

Philip Glass

Ikväll ska jag på konsert med Philip Glass! Denna minimalismens mästare.



Några andra Glass-favoriter är hans egyptiska opera. Recitationer från urgamla krönikor varvas med moderna texter ur turistbroschyrer.

1:30 och framåt är ren magi.

His majesty (Life! Prosperity! Health!) has built their barques upon the river of new cedar from the terraces. They make the river shine!

Annars har jag ju alltid älskat The Truman Show  med någon form av barnslig kärlek och därmed också dess soundtrack. Den här scenen nedan, mnåååhhhh, sett den typ hundra gånger. Lika fin varje gång. Nu är dock den här dubbad (hittade inte på engelska) och blir således helt jävla värdelös efter att de börjar prata, men innan!



Och så en till, Kundun!

Gordion

Dagens kuriosa tillhandahålls av Alf Henriksson i ”Alla tider” (en fantastisk bok för övrigt). Utdraget handlar om den frygiska staden Gordion i Mindre Asien (nuvarande Turkiet) och deras religiösa riter (700-talet före Kristus). Man kan ju lyssna på den här musiken om man vill ha musik som är någorlunda samtida och från samma kultursfär (nåja, typ, frygerna var tydligen inte så grekiska utan mer influerade av hettiterna, som levde i Mindre Asien runt 1300 f. kr.).

Deras religion är uppseendeväckande. De har en modergudinna vid namn Kybele, dyrkad i gestalt av en smal svart meteorsten i staden Pessinos under ledning av ett prästerskap som uppträder i kvinnodräkter med oljeinsmort, löst hängande hår och utför vilda danser till ackompanjemang av flöjter, cymbaler och handtrummor. Då råkar de i extas varunder de kastrerar sig själva till gudinnans ära och låter blodet flyta ner på hennes altare.

Nymodigheter

Jag vet inte jag. Riksbanken är ju inte skitgrymma på att sälja in de nya mynten och sedlarna direkt…

Och mynten är ju inte jättespännande de heller?

(Jaha, nu klarar jag tydligen inte ens av att ladda upp bilder längre. MEN SKITSAMMA. Om man klickar på de där små kryssen så ska bildjävlarna ploppa upp.)

Adventslucka 11 (Kalle)

Day 10 – What you wore today

Jag gick ju en jävla massa luciatåg idag med kören jag är med i. Tyvärr tog jag ingen bild på mig själv ifärd strut osv. Men den här bilden kommer rätt nära hur jag såg ut:

Adventslucka 3 (Evelina)

Day 02 – Your first love

Det är den tredje december och detta är lucka #2. Tanken är att jag skall redogöra för någon slags första kärlek. I tio minuter har stirrat på ett tomt blad (det här var ju en liknelse jag i skrivande stund tyckte var HYSTERISKT rolig. Inte stirrar jag på ett papper, va! Ha ha!!).

Om jag bara i alla fall ska, för en gångs skull, försöka att inte ifrågasätta allt så jävla mycket (tänk; vad är kärlek??) så borde jag välja att berätta om den där första idén av kärlek när jag gick i mellanstadiet. Så då gör jag det, inga konstigheter.

I min klass gick en kille som hette Tim med bruna ögon, blont hår och en mamma från Umeå. Detta gjorde att han uttalade vissa ord på norrländska och kanske var det den saken som gjorde honom speciell. Min mamma är också från norrland så som barn hade jag samma dialektala afasi. När jag var hemma hos honom och va brukade hans syster läsa högt ur Vecko Revyn för mig. Hon var två (kanske tre?) år äldre.

Tim var alltid ihop med mina kompisar. Först Amanda och sen Ebba. Eller han kanske aldrig var ihop med Ebba? Den här biten minns jag inte. Om jag ska vara ärlig så minns jag inte alls mycket från det här, jag minns bara att jag frågade chans och att han, efter att ha bett om en veckas tidsfrist, tackade nej och blev ihop med Amanda istället. Tim fyller år den 9:e september. Tills bara för något år sedan, när jag skaffade ny mobiltelefon, slutade jag ha pinkoden 0909.

Sedan 1998 har jag haft min inbillade mellanstadieförälskelses födelsedatum som lyckonummer. 2009-09-09 kl. 09 på morgonen gick jag från Katarinavägen ned mot gula gången på Slussen. Det var soligt som fan, och fortfarande ganska varmt, så där som det är när sommaren drar sin sista suck. Där och då så tänkte jag på Tim. Inga särskilda tankar, inte på något vis fyllda med kärlek eller saknad. Bara ett konstaterande: idag fyller den där killen år.

Idag är det mer, i den mest banala och pubertala form, i brist på att själv uttrycka det – min andra adventslucka till Er:

The Slaves – Suicide