Kategoriarkiv: Språk

Jag hörde en dansk

Satt bredvid en dansk som pratade i mobiltelefon på tunnelbanan igår. Fick mig osökt att tänka på denna sketch.

Annonser

Språkvård

Stötte på patrull idag när jag skulle använda ordet styvpappa i ett sammanhang. Vad säger man egentligen? Styvpappa har ju en klang som känns lite arkaisk, om man ska uttrycka det milt.

Tydligen bör man inte heller använda begreppet plastpappa; som av Svensk Ordbok (2009) bedöms ha en alltför negativ klang (plast=slit och släng). Även låtsaspappa faller på samma premisser, det negativa klangen i låtsas.  Återstår då bonuspappa som ju nästan har en positiv klang (om det vid det här laget har någon klang överhuvudtaget). Bonuspappa blev det således.

Jag roade mig även med att söka på styvfar och styvpappa i Presstext och ramlade då över något ganska fascinerande. I princip alla mediatexter som innehåller ordet styvpappa/far handlar om någon typ av kriminalitet. ”Styvpappan misshandlade barnet till döds” eller ”Tonåringen sköts ihjäl av sin grymme styvfar”. 

Det säger ju något om varför man inte gärna använder ordet styvfar i dagligt tal nu för tiden. Och visst känns det ju lite underligt med sådana här rubriker:

”Plastpappan misshandlade barnet till döds”

”Tonåringen sköts ihjäl av sin grymme bonuspappa”.

Det är jobbigt att tänka på döden

Agneta Pleijels diktsamling ”Mostrarna och andra dikter” är nog den  diktsamling som kan få mig att bli mest dödsnojjig. Men samtidigt blir jag varmt nostalgisk. Lite udda kombo.

Framför allt är det titeldikten ”Mostrarna” som är värst, som drabbar mig mest. Den handlar om bilden ovan, bilden på Pleijels två dansande mostrar. Slutet på den är bäst. När jag läser kan jag bara tänka ”Det där är jag en dag. En gång är jag död. En gång är det där jag”.

Deras okända drömmar.
Deras burriga och flygande hår
under de små lustiga hattarna
som bars långt fram i pannan.
Deras ogifta och ensamma liv
som knappt hann snudda vid mitt.
Deras snabba klackar över hällen
på det där lilla fotot
då de med svepande kjolar
dansar till någons dragspel
en förliden skärgårdskväll
och är unga.

Litteratur för lördag

 

Tid passerar alltjämt.

Och liksom återvänder, bildar som ett slutet rum.

Vad är det för rum?

Som en stratifierad kroppslighet.

Vad ska det egentligen innebära att tiden går?

Att det förflutna, nuet och framtiden inte störtar in i samma evigt utdragna ögonblick.

Ja. Och varje enskild sekund tycks ticka för sitt egna medvetandes skull. Som om den hade ett medvetande och var osäker på om den sekunden själv alls existerade.

Fortsätt.

När den tror att den existerar, när den liksom förnimmer sig själv, spår av sig själv, som någonting vagt och perifert, på väg att passera och försvinna, då som att den sekunden inte vill släppa taget om sin svävande och försvinnande existensform.

Ja?

det strålas

Liksom nästa

och ditt; ombålas

Och nästa?

klingande

Ja.

som instrimning

Det tar inte slut.

klibbar ut andningsvägar

Nej.

Det slutar inte att sluta.

 

Johan Jönsson

Livdikt

Så här ska det inte behöva vara i vårt avlånga land

Ska det vara såhär? Det har blivit mörkt, men bara därför behöver väl inte alla  börja klä sig som motorcykelpoliser? Va? Ta av er dom där jävla västarna.

Jag såg din mors ansikte
i ditt, när du
satt utan glasögon
en kort stund
i stolen   Sedan
var det borta
som din mor
också är borta

Sonnevi! God natt.

Dagens obegriplighet

Har precis läst ut ”A man of the people” av Chinua Achebe. På ett sätt var det ju förjävligt att Achebe inte fick Nobelpriset nu när jag ändå läste något av honom. Eller så var det bra, hade ju eventuellt känts lite väl ”uttänkt”.

A man of the people var mycket bra (orkar inte gå in på den mer än så, eh), en grej som däremot var lite svårt för mig att bemästra var den pidgin som användes i många delar. Man vill ju gärna vara den där kosmopolitiske world-travelern som snackar creole och mandarin och allt vad du vill. Men det var jag tydligen inte, krävs några omläsningar för att man ska få grepp om vad som sägs.

– By the way, I said backing out and straightening up again, I met an American lady called Elsie at a party the other night… Whenever her name was called – my mind went to you.
– Who tell am say na Elsie be im name? When you se am again make you tell am say im own Elsie na counterfeit. But Odili, you self na waa! How you no even reach Bori finish you done de begin meet another Elsie for party? Make you take am je-je-o.

Och det här skriver jag bara för att jag sen dess tänkt på vilket helvete det måste vara att översätta en ordväxling som den ovan till svenska. Vad gör man? Skriver slang? Pidgin är ju liksom inte slang utan en blandning och förenkling av existerande språk. Stackars översättare… Man kan ge sig på att det i 9 fall av 10 blir jääävligt fjantigt på svenska. Tenderar ju att bli det när vi ska översätta grejer, bevisligen

Re: Framtidens tid av tid

Det låter ju onekligen skumt. Sa du inget till ”översättaren” överhuvudtaget? ”Du, bra jobb fan.” ?

Annars är ju språkliga missförstånd ett bra ämne att göra sketch av. Jag tror den här är från samma film som du la upp?

Den mest grundläggande av alla språksketcher måste ju ändå vara den som ligger här nedanför. Så jävla… korkad. Men ack så effektiv. Och med en snärtig typografi dessutom! Den här sketchen känns för övrigt lite Galenskaparna möter Tony Soprano.