Kategoriarkiv: Studentikost

SÅ.JÄVLA.FETT

AHHHHH SÅ COOLT.

Annonser

”Kul bild”

känns som festival

känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival

känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival
känns som festival

Det är frostigt (men inte på ett bra sätt)

Här i Skåne är det frostigt. Inte som en flaska Mariestad är frostig klockan halv åtta en ljummen midsommarnatt, utan frostig som insidan på en bilruta utanför OBS Stormarknad i Kungens Kurva en februarimorgon 1987. Dåligt frostig med andra ord.

Jag har fullständigt givit upp all form av sociala ambitioner i min korridor. Jag ska bara bo kvar i lite mindre än tre veckor och mina försök att make friends är jävligt begränsade, för att inte säga icke-existerande. Jag försöker göra middag så snabbt som möjligt, bara för att undkomma köket och den stela tystnaden som där råder.

Igår hade de dessutom någon form av fest, eller nja, fest är väl att ta i, men några killar kollade på sport och söp. Och det har ju jag också gjort, upprepade gånger, men Gud hjälpe mig om det inte är så att jag alltid gjort det med mer stil och klass än vad de här herrarna lyckades med. Att dricka Birra Moretti och heja på Roma och Franscesco Totti  kommer alltid att vara förknippat med mer stil än att dricka spånken och kålla på Valsarna, Svarvarna eller Truckarna eller vad nu alla jävla speedway-lag heter.

Nåja, uppenbarligen känns det som måndag, att döma av mitt sinnestillstånd som kommer till uttryck ovan. Det är ju dock tisdag. Och det faktumet får man väl ta med sig och gömma som en skatt inne vid hjärtat. Att det känns som måndag men faktiskt är tisdag.

Jag måste bjuda på visning (annars blir det handräckning!!!)

Snart (början av december) flyttar jag ju hem igen (då är vi återigen grannar kära Evelina!). Så nu har jag sagt upp kontraktet på min studenlägenhet här nere i Kristianstad.

Jag är ju rätt ovan vid hyreslägenheter (du vet, asså, har ju mest kört bostadsrätt och så) och har inte vetat om en grej (som för mig igår ledde till höjt blodtryck): som hyresgäst är jag skyldig att upplåta lägenheten för visning. Om jag vid upprepade tillfällen inte kan visa lägenheten för intressenter så leder det till ”handräckning” (ja, vetefan vad det innebär men inte låter det bra) av kronofogden. ”Handräckning”! Lika bra att passa sig för det.

Nu är det ju dock så att den 11-12 december flyttar jag hem. Jag tar mitt pick och pack och flyttar tillbaka till Eken. Och då står min lägenhet här nere tom fram till februari då mitt kontrakt går ut. Men, då måste jag alltså åka ner, från Stockholm till Kristianstad, för att visa lägenheten.

Nu ska det också tilläggas att det inte är en 180-kvadratare på Karlaplan vi snackar om här. Det är en jävla studenlägenhet. Vad kan det finnas att visa? Vad kan det finnas att se? Inga teppanyakihällar i varje fall. Heller ingen ”waterfall grotto”.

Jag inser samtidigt att det är säääkert är heeeeelt rimligt och att hyresvärden inte kan visa upp en lägenhet där jag fortfarande står som hyresgäst osv osv etc etc.

Men även fast jag inser att det är rimligt så tycker jag att det är helt orimligt. Ett uttalande som också samanfattar det mesta i mitt liv.

Dagens underlighet – Pelarhelgon (”du spelar martyr, eller?”)

Pelarhelgon.

Ett ord som väldigt kort sammanfattar allt jag gillar med 300-,400- och 500-talet. Den totala förvirringen. Hundra olika slags tolkningar av kristendomen; exempelvis arianism och nestorianism (som senare förkastades som kätteri) och fascinerande små kristna samhällen i Indien som grundades redan på 100-talet. Plus detta den framväxande islam (lite senare) och den gamla härliga zoroastrismen.

Nåja, det här religiösa koaset ledde ju naturligtvis fram till en hel del bisarra beteenden (mer bisarra än vanligt). Hela eremitprylen peakade ju lite kring den här tiden. Folk gick ut i öknen och bodde i grottor i 30 år och ägnade sig åt annat anti-socialt beteende.

Men, det mest fantastiska måste ändå vara pelarhelgon (även kallade styliter).

Det var alltså folk som bestämde sig för att stå på en pelare för att på så sätt komma närmare Gud (andligt alltså, ordvitsar much på 400-talet, eller? Tror inte det va). Så de stod där år ut och år in.

Alypius, after standing upright for 53 years, found his feet no longer able to support him, but instead of descending from his pillar lay down on his side and spent the remaining fourteen years of his life in that position.

/…/ in some cases two or more pillar saints of differing theological viewpoints could find themselves within calling distance of each other, and would argue with one another from their columns.

Det är som en scen ur Life of Brian! Fantastiskt.

Simeon den äldre var ett pelarhelgon som lyckades få rätt mycket uppmärksamhet, såpass mycket att han till och med rådgav den byzantiske kejsaren i olika frågor. Han flydde ursprungligen upp på pelaren för att slippa alla som kom och bad honom och råd, men det gick alltså sådär.

Simeon discovered a pillar which had survived amongst ruins, formed a small platform at the top, and upon this determined to live out his life. It has been stated that, as he seemed to be unable to avoid escaping the world horizontally, he may have thought it an attempt to try to escape it vertically [så jävla bra tänkt Simeon!].

After spending 37 years on his pillar, Simeon died on 2 September 459. He inspired many imitators, and, for the next century, ascetics living on pillars, stylites, were a common sight throughout the Byzantine Levant.

En kort, litet lam, tanke om Tomas Ledin

Tomas Ledin. Han kan ju säkerligen drabbas av storhetsvansinne ibland. Vore det inte väldigt roligt om Ledin inför nästa sommarturné skaffade sig en zeppelinare och flög runt med. En stor jävla avlång ballong som, när han ankom till respektive stad, skulle skugga hela skiten. Hur vet man att Tomas Ledin är i stan? Det är konstant skugga.

Nåja, det här var något jag tänkte på idag när jag gick upp klockan fem. Det var lite jobbigt. Men det hjälper att tänka på Tomas i en zeppelinare när man är trött.

”Jag vill bara klargöra att jag inte svarar på frågor om mitt privatliv. Eller min zeppelinare.”