Tag Archives: Dagens Dikt

Dagens dikt

Det finns basilikor med stenvingar
krönta stenar som rör sig

kronor av guld till de heliga
fabler om materiens frihet

heliga stenlitanior
som mal i de djupa kulturlagren

en gröda i den prisgivna öknen
en blomstring i basen halleluja

visionernas asymmetri

Inger Christensen (ur Det)

Brodskij/Brodsky

Nu blir det spännande. En av mina favoritpoeter heter Joseph Brodsky (eller Iosoif Brodskij eller vilken stavning à la Khaddafi man nu vill välja), ryss och geni. En av hans mest kända dikter är Six Years Later som innehåller några särskilt fantastiska rader. Titta bland annat på andra strofen här, som avslutas med ”would beat against my palm like butterflies”. Glittrande vackert!

Six Years Later

So long had life together been that now
the second of January fell again
on Tuesday, making her astonished brow
lift like a windshield wiper in the rain,
so that her misty sadness cleared, and showed
a cloudless distance waiting up the road.

So long had life together been that once
the snow began to fall, it seemed unending;
that, lest the flakes should make her eyelids wince,
I’d shield them with my hand, and they, pretending
not to believe that cherishing of eyes,
would beat against my palm like butterflies.

So alien had all novelty become
that sleep’s entanglements would put to shame
whatever depths the analysts might plumb;
that when my lips blew out the candle flame,
her lips, fluttering from my shoulder, sought
to join my own, without another thought.

So long had life together been that all
that tattered brood of papered roses went,
and a whole birch grove grew upon the wall,
and we had money, by some accident,
and tonguelike on the sea, for thirty days,
the sunset threatened Turkey with its blaze.

So long had life together been without
books, chairs, utensils–only that ancient bed–
that the triangle, before it came about,
had been a perpendicular, the head
of some acquaintance hovering above
two points which had been coalesced by love.

So long had life together been that she
and I, with our joint shadows, had composed
a double door, a door which, even if we
were lost in work or sleep, was always closed:
somehow its halves were split and we went right
through them into the future, into night’.

Nu är det ju inte bara jag som gillar den här dikten, det gör även ”Ryssen” i Sex and the City. Tyvärr visar inte Carrie någon större entusiasm inför ryssens försök att deklamera poesi, något man naturligtvis måste hata henne för. Från 2:25 ungefär.

Dagens dikt

Det här håller ju på att utvecklas till någon form av youtubekanal och youtubevideor parade med spexiga texter om tio meningar har vi ju redan Ajour för (även om jag känner att jag var på den bollen före dem). Därför en Dagens dikt. Göran Sonnevi, Oceanen.

Den som med egna ögon
sett en födelse
av ett nytt universum, har
sedan sett dödens

majestät Dess intighet,
som försvinner in
i det osynliga Där-
ifrån kommer vi, obegrip-

liga varelser Tiden
är detta Vare sig
man ser den som universums

skillnad eller enhet
Det sker i smärta, eller
fullständig glädje


Dagens dikt

Näringslära

När fantasin ätit sig mätt på fantasier
växer hungern efter verkligt.
Nu smakar stenhårt bröd igen.
Nu duger nästan stenar.

Werner Aspenström

Dagens dikt

Besvärjelse

Genom fängelseporten
genom finska träsken
längs otrampad stig
över oslagen äng
genom nattliga spärrar
till kyrkklockans klang
objuden
obunden
kom till mig ikväll.

15 appril 1936.

Anna Achmatova

(Ur Anna Achmatova – Dikter: Achmatovas förste man, diktaren Nikolaj Gumiljov, skulle ha fyllt 50 år denna dag. Han arkebuserades av bolsjevikerna i augusti 1921, falskt anklagad för anstiftan till uppror. Kroppen grävdes ner på okänd plats, någonstans i kärrmarkerna utanför Petrograd.)

Dagens dikt (nåja, utdrag ur bok)

”Pelletier!” skrek Espinoza, satte sig på sängkanten, tog tag om axlarna och skakade.
Då öppnade Pelletier ögonen och frågade vad det var fatt.
”Vi trodde du var död” sa Espinoza.
”Nej då” sa Pelletier, ”jag drömde att jag åkte på semester till de grekiska öarna och hyrde en båt där och träffade en liten pojke som dök hela dagarna.”
”Det var en vacker dröm”, sa Espinoza.
”Ja verkligen”, sa receptionisten. ”Mycket avslappnande.”
”Det underligaste i drömmen”, sa Pelletier, ”var att vattnet var levande.”

 

Roberto Bolaño – 2666

Dagens dikt

Hur mycket snö har fallit
efter perioder av spridda försummelser,
verktyg som aldrig togs omhand,
rishögar som skulle brännas eller flyttas,
den vattensjuka ängen som inte blev dikad.
Snötäcket över tomten böljar,
antyder övergivna ting,
brädhögen som var tänkt att bli ett räcke,
den gamla gungbrädan på bockar,
en skottkärra utan hjul, uppochnedvänd.
Hur mycket snö har fallit,
hur mycket atmosfäriskt nedfall
är inbäddat i glömskan.

Jonas Modig