Etikettarkiv: Dessa dagar – Kjell Olof Feldt jag känner med dig!

Valet 76 – Palme och Fälldin

Apropå valet 1976. Det här är två små guldklimpar till videor. Den ena följer Thorbjörn Fälldin under natten då centerledaren bryter 44 års regeringsinnehav för sossarna och i praktiken blir ny statsminister. Den andra videon följer Olof Palme och socialdemokraternas inre krets under samma natt.

Att säga att det var en annan tid är ju en mindre underdrift. Kolla bara på hur Gunnar Sträng (finansministern!) beter sig. Rycker i mikrofoner och är allmänt bossig. Göran Persson lät sig inspireras. (Det var ju för övrigt Sträng som en natt, när han tyckte att det blev för högljutt utanför sin lägenhet i Gamla stan, öppnade fönstret och skrek ”Nu håller ni tyst, annars höjer jag skatten för er!”).

Och Fälldin då, det går ju inte att inte förneka hans norrländska coolhet. På slutet av videon ser man en trött och sliten Fälldin som får höra att ”nu finns det ingen återvändo, nu måste du fortsätta”. Det lilla leendet samtidigt som han säger ”Jaaa visst, jaa visst” säger allt!

Den praktiska filosofin

Jag har ju någonslags vag tanke om att jag ska skriva kandidatuppsatsen i både Praktisk Filosofi och Journalistikvetenskap i vår. Detta bör inte bli svårt i och med att jag redan har en halv filosofiuppsats liggande. Om inte annat kan jag ju lite slängigt svara den klassiska KTH-frasen ”Jag pluggar 200%!” när jag får frågan vad jag ”gör” (detta är ju naturligtivis inte fallet, filosofin är sjukt slapp).

Idag var jag på kursstarten på kandidatkursen i Praktisk Filosofi. Det var tre personer där. Totalt. Jag, random tjej (student) och en typiskt förvirrad kursansvarig. Så det blir ju en jävligt livad vår för den andra tjejen som var där… I och med att jag inte kommer gå några kurser utan bara skriva uppsatsen så får hon i praktiken privatundervisning under våren. Lyxigt eller lite obekvämt, beroende på hur man ser det. Antagligen det senare om man betänker hur underliga folk tenderar att vara på filosofiska institutionen.

Men hur mycket har jag inte saknat den filosofiska jargongen! När den kursansvarige ska förklara hur man bäst lägger upp sin uppsats säger han:

– Jag tror det är bäst att tänka i klara motsatser. Någon som tycker P och någon annan som tycker icke-P!

Det är det nya när mamma och pappa bråkar. Istället för att köra den klassiska…

– Nej, mamma och pappa bråkar inte: vi diskuterar!

…så gäller nu…

– Nej, mamma och pappa bråkar inte: mamma tycker bara P och pappa icke-P!