Etikettarkiv: Detta liv!

Adventslucka 18 (Evelina)

Day 17 – Your favorite memory

Det här omöjligt. Som jag redogjorde för i den första adventsluckan är jag en efterkonstruktör och nostalgiker av enorma mått. Varje jävla positivt minne återberättas som vore det mitt enda.

Jag minns hur jag beundrat den vackra man jag hade en långvarig relation med när han suttit på min sängkant, jag minns episka fester och ensamma hemmakvällar – och alla är klädda i en suddig vaselinlins.

Så jag väljer nog att lämna det så, för om jag ska börja redogöra för varje sekund  av fantastiska minnen så slutar vi med spaltmeter av trippar down memory lane.

Annonser

Ta i trä! Håll i hatten!

Jag ska göra något rätt dumt nu, alltså typ jinxa något. Jag ska berätta om något jag är för jävla rädd för. Du hörde mig, jag är livrädd! Pratade om det här med en vän igår och hon försökte lugna mig, men det gick inte, jag var omöjlig att lugna! Nu kommer det: Jag är rädd för… att få halsen uppskuren! Förstår du vilken oresonlig rädsla det här är? Jag går alltså runt och ojar mig dagligen och stundligen för att någon idiot ska komma med en machete och bara helt huxflux cutta av mig halspulsådern, utan att jag ens hinner blinka! Nu ville ju då min vän igår försäkra mig om att IFALL detta händer så kommer jag dö på momangen så jag borde typ vara ok med detta öde. INKORREKT! Vem fan tycker att bara för att döden är snabb så är den mindre plågsam?

Det här leder rätt sökt in på min andra skräck, som egentligen är själva grundskräcken (i den har idén om machete-mordet fötts), som kort och gott går ut på att jag är skräckslagen(!) inför att bada badkar. Varför då, tänker du. Vem fan kan inte sitta i ett porslinskar och dåsa i vattenångor och badskum, vad är det för fel på dig männska? Jo! Det ska jag berätta för dig! Jag får helt sonika för mig att dessa engångsrakhyvlar av allehanda kvalité ska börja… attackera mig och mina handleder och burdust försätta mig i en långsam självmordisk död. Där blodet liksom bara  ”du-dunk” ”du-dunk” ”du-dunk”-ar ut ur mina ådror och vener.

Nu menar ju inte jag att det här på något sätt är rationella rädslor, men det är ju sällan så.

Men du vet, tänk dig när du skurit dig på ett papper (gah!) och sen ska tvätta händerna under rinnande vatten. Du vet hur det känns när huden liksom fladdrar under vattenstrålen och man känner hur vattnet liksom försöker ta sig igenom hudlagret och bara bli ett med kroppen. SÅ tänker jag mig att det känns att slicea upp handlederna i badkaret, fast såklart sju resor värre. Jag tror att det här egentligen grundar sig i något märkligt kontrollbehov, där jag liksom får för mig att mitt sinne plötsligt ska göra något ”på egen vilja” och utan min vetskap försätta mig i livsfara. Som att jag badar där och sen bara ”HELVETE NU RÖK VÄNSTERARMEN!” du-dunk… du-dunk… du-dunk……!!!

Man kanske kan söka hjälp för sånna här rädslor? Är det verkligen sunt? Varför ställer jag frågor rakt ut på det här viset, är det ett sätt att försöka försäkra mig om att jag är normal?!!

Soliga hälsningar

/Orolig Viol