Etikettarkiv: Detta om detta

Rapport från ett 24 timmars-”gig”.

Okej, i skrivande stund är klockan 12.15 och jag har befunnit mig på mitt arbete sedan igår, kl. 17.00. Gick egentligen inte på mitt pass förrän 18, men av någon anledning var jag så himla peppad på att få spendera en natt på museet. Detta har hänt: några slags wordpress-kod-nördar har hyrt in sig på våra lokaler för att, ja, i brist på rimligt ordföråd –  ”lana”.

”Jaha” tänker du, ”varför ska du vara där medan de sitter och lanar?”. Jo, det ska jag berätta. Jag har övervakat situationen, jag har tryckt på dörröppnar-knappar så de kan komma ut, och framför allt: jag har maniskt spelat, inte helt sunda, ”tjejspel” på valfria hemsidor på det världsomspännande nätverket.

När det här erbjudandet kom på tals hade jag först lite svårt att verkligen tacka ja, eftersom jag har den här förbannande inneboende stressen av att man kanske missar något. Typ som att hela ens jävla sociala värdighet hänger på att finnas tillgänglig en lördagskväll. Sen började ju tankarna VERKLIGEN snurra. Jag bara ”tänk om någon från någon annan stad vill komma och hälsa på mig”. Nu så här i efterhand kan man ju fråga sig vad jag tänkte där. Hade någon utomsocknes velat hälsa på mig så hade vi väl ändå kunnat planera vilken helg som passade? Nå väl. Det här kommer bli långt känner jag, svamelfaktorn är ju onekligen hög.

Tog tillslut mitt sviktande förnuft till fånga, uppenbarligen. Man får ju vara realist, kommer ju till nästa löning ha cashat in en jävla massa övertid.

Grejen är ju att när man är hemma är det verkligen inga problem att sitta och traggla framför serier märkligt slösurfande, men det blir ju fan en helt annan grej när du är på jobbet. Minuterna tuggar fram som seg kåda, luften blir kvalmig och det är omöjligt att minnas vilka siter som annars är så lockande kl 03.32.

Jaja, det gick ju bra till slut. Vid 4-snåret vaknade chefen till liv och jag och Fia fick snällt lägga oss i varsin tvåsitssoffa och sova i ett par timmar.

Dock är det ju NU det faktiskt blir styv lina, nu när jag ska försöka bete mig i en museishop och lyckades inleda morgonmötet med att spilla ut en stor kopp kaffe över mig och mindre glada kollegor. 

Andra ”missöden” är allmän förvirring gentemot kunder och/eller barn. Ett plus inatt var ju i alla fall att Markus och Carin kom förbi på spontant besök. Nu ska jag snart gå på lunch, vilket innebär att halva dagen (eh stämmer ej, men man kan ju inbilla sig) gått.

Mvh //

Annonser

Men vilket är rätt?

Okej, sitter och slökollar bloggen. Något jag gör då och då. Upptäckte en sak. Vi har stavat avokado på två olika sätt. Både med c och med k. Nu är jag nästan helt övertygad om att det är rättare (Fredrik Lindström, känns det här som en okej böjelse av ett ord?) med c, men varför är k-stavningen mer dominant i våra taggar? Hänger du med Kalle? Alltså stavas det med c eller med k? Man skulle ju säkerligen kunna googla det men jag vetefasiken om jag orkar eller har lust. Varför vill vi stava det med k då? Är det någon slags försvenskning, en popkulturell vana? Jag minns att en gammal kompis till mig alltid skrev popcorn med k. Popkorn. Känns jävligt.. popigt. Typ som att stava schysst som juste. Inte för att det är direkt fel. Men för att det liksom är *indie* och *annorlunda*. Så hur är det nu, stavar vi avokado med k?