Skaka på huvudet, se en Beatle!

En hyllning till… Ja vadå?

Nattetid är kommen och egentligen borde jag verkligen avsluta ett bildjbobb jag redan ligger mer än 24 timmar för sent med, men ja. Jag ville väl bara… lämna ett avtryck i, eh, bloggosfären först (ett uttryck A. Schulman förövrigt påstår sig ha myntat, jag sätter varken för eller emot, han säger så mycket den mannen).

Angående de där bilderna jag sitter och pillar med så är det väl ett slags streetrepotage jag gör för en ”livstils”-tidning, eller vad det nu heter när man inte bestämt sig för en riktning och skriver om klubb och mode och annat sköj på samma sida. Det är inte så att det är tråkigt, men det jobbiga är ju att man måste välja rätt bild. Folk har så fruktansvärt mycket åsikter om hur de ser ut. Inte för att jag nu kommer fråga de här människor om de är nöjda (och är de missnöjda är det typ tough luck för skiten kommer redan vara i tryck HA HA), men ändå. Man vill ju på något sätt visa att man är sjyst, att man tar hänsyn till det som man kan anta är deras komplex och att man gör ett ”bra” jobb. Förstår inte varför jag skulle börja intressera mig för fotografi, ärligt, det är ju asjobbigt. Speciellt när man ska porträttera någon och det inte är en så där skön svartvit bild på en göbbe eller en uteliggare som levt ett hårt liv, utan liksom en vanlig fräsch människa. Då får man jämt frågan om vad dom ska göra på bilden och så måste man dirigera. Nej, kanske är det konsumkassan för mig till slut ändå.

(PS. ”Konsumkassa”, ett sjukt märkligt ord att bildgoogla, bilder på George Clooney dyker upp exempelvis? DS.)