Etikettarkiv: Göran Tunström

Denna sentimentalitet som inte smyger sig på utan bara slår sig rakt in som jävla högerkrok

Och sentimentaliteten kräver ett offer! Offret ikväll är det här Tunström-citatet som jag skrev upp här för något år sen… Om promenader med fadern. Jag dööör.

”Jag skulle kunna beskriva dem tämligen exakt, dessa promenader: luftens tystnad, kylan som stiger nerifrån sjön, mörkret, månen. Kvällarna har förvandlats till Den goda kvällens arketyp. Den utsatta tillitens. Och när jag, långt senare, gått med min egen son, med hans hand i min, på väg till dagis, då har det varit den gamla promenaden jag velat upprepa, den sortens tillit jag velat överräcka till honom, medan jag ännu befann mig i denna ‘låda av ljus’ som jag en gång fick uppleva livet som.”

Annonser

De orangea kuverten

”Din allmänna pension”, jo jag tackar jag! Staten har blivit ironisk.

Har precis läst klart ”Under Tiden” av Göran Tunström. Det visade sig att Tunström och Leonard Cohen var nära vänner. Oväntat. Och nyss gick en årsdag mig helt förbi: den 5:e februari var det exakt tio år sedan Tunström dog.

”Jag skulle kunna beskriva dem tämligen exakt, dessa promenader: luftens tystnad, kylan som stiger nerifrån sjön, mörkret, månen. Kvällarna har förvandlats till Den goda kvällens arketyp. Den utsatta tillitens. Och när jag, långt senare, gått med min egen son, med hans hand i min, på väg till dagis, då har det varit den gamla promenaden jag velat upprepa, den sortens tillit jag velat överräcka till honom, medan jag ännu befann mig i denna ‘låda av ljus’ som jag en gång fick uppleva livet som.”