Etikettarkiv: Ronald Reagan – Reagan av Ronald

Presidentbibliotek

I USA får ju varje president ett bibliotek uppkallat efter sig. Poängen med biblioteket är att de dels ska beskriva och täcka de år som deras president satt vid makten, men också att agera som krönikörer över presidentens ämbetstid.

Det här lite tudelade uppdraget leder till en viss osäkerhet i hur partiska biblioteken får vara. Till exempel framställer Bill Clintons bibliotek det riksrättsåtal som han utsattes för som en komplott genomförd av republikanerna, Iran-Contras-affären berörs väldigt litet på Reagans bibliotek, och eventuella kopplingar mellan Kennedy och maffian berörs naturligtvis inte på FJK-biblioteket. Men det mest tententiösa biblioteket är tydligen Richard Nixons, som inte förrän nu har fått en någorlunda opartisk utställning om Watergate. Bland annat har man nu bjudit in två av de journalister från Washington Post som deltog i avslöjandet: Ben Bradlee och Bob Woodward. Här kan man läsa en väldigt intressant artikel om det.

Man kan också konstatera att de verkar gilla det här med låga, utsträckta byggnader.

Clintons bibliotek ser ut som ett högkvareter för random säkerhetstjänst.

Reagans bibliotek ser ut som en amerikansk villa.

George Bush den äldre har drabbats av någon form av storhetsvansinne.

LBJ har den helt klart mest futuristiska touchén.

Och slutligen får man ju säga att JFK:s bibliotek även det hör till det 60-talsmässigt framtidslallande.

Ronald Reagan

Att Ronald Reagan stundtals var väldigt förvirrad under sin sista tid som president är väl inte längre kontroversiellt. Lesley Stahl genomförde en intervju 1986 (bara två år in i Reagans andra ämbetsperiod) där hon fick en glimt av hur Reagan kunde vara ”en dålig dag”.

”Reagan didn’t seem to know who I was. … ‘Oh, my, he’s gonzo’, I thought. ‘I have to go out on the lawn tonight and tell my countrymen that the president of the United States is a doddering space cadet’. But then, at the end, he regained his alertness. I had come that close to reporting that Reagan was senile.”

Kanske är det inte helt förvånande att Reagan sedan insjuknade i alzheimer  (även om det väl är oklart huruvida den ovanstående episoden var ”vanlig” demens).

Nåja, läste precis ut Den hemlige mannen av Bob Woodward, en sorts bokslut över hela Watergate-avslöjandet och samarbetet med Deep Throat, som ju till slut visade sig vara Mark Felt, vice-direktör över FBI. Mot slutet av sitt liv blev Felt dement och Woodward började ifrågasätta om han fortfarande hade en förpliktelse att skydda den källa som uppenbarligen inte längre ”fanns” (i och med att demensen gjort Felt till en fundamentalt annorlunda person).

I samband med detta beskriver Woodward några dokument han fått ta del av som rör Ronald Reagans alzheimer. Tyckte det var skrämmande och rörande på samma gång.

”/…/ insisterat på att få ett edsvuret vittnesmål från förre president Ronald Reagan mer än tre år efter att han lämnat ämbetet. Reagan var bara åttioett då men hans hjärnkapacitet hade avtagit betänkligt. Jag hade fått en kopia av det nedskrivna vittnesmålet /…/. Det var smärtsam läsning. Reagan kunde inte minnas om George Schultz varit hans utrikesminister och om Ed Meese varit hans rådgivare, och då hörde ändå båda till hans långvariga vänner och samarbetspartners. Man läste delar av Reagans egen dagbok för honom och han sa något som jag aldrig kommer att glömma: ”Det är som att jag aldrig varit president överhuvudtaget”.