Etikettarkiv: Sentimentaliteten krävet ett offer

Detta är sentimentalt

Sentimental-barometern slår i taket på den här videon. Om jag hade varit aningen bakfull när jag såg den hade jag brutit ihop (minns att jag en gång började gråta när presidenten håller tal i Independence Day). Som tur var hade jag inte inmundigat någon alkohol, så min reaktion blev väl snarast den rimliga: ”det här var väl ändå lite vääääl mycket smör på gåsen, så att säga?” Lite fin är den ju dock.

Annonser

Denna sentimentalitet som inte smyger sig på utan bara slår sig rakt in som jävla högerkrok

Och sentimentaliteten kräver ett offer! Offret ikväll är det här Tunström-citatet som jag skrev upp här för något år sen… Om promenader med fadern. Jag dööör.

”Jag skulle kunna beskriva dem tämligen exakt, dessa promenader: luftens tystnad, kylan som stiger nerifrån sjön, mörkret, månen. Kvällarna har förvandlats till Den goda kvällens arketyp. Den utsatta tillitens. Och när jag, långt senare, gått med min egen son, med hans hand i min, på väg till dagis, då har det varit den gamla promenaden jag velat upprepa, den sortens tillit jag velat överräcka till honom, medan jag ännu befann mig i denna ‘låda av ljus’ som jag en gång fick uppleva livet som.”