Etikettarkiv: Tonårsliv

”Och det står jag för”

Har tänkt på en sak, såg just senaste avsnittet av Tonårsliv, och, utan att avslöja för mycket av den rafflande handlingen, så kan jag berätta att anorexiatjejen Joanna hade sin bästis Malin över på besök. De sov i samma säng och berättade hemlisar för varandra, eller ja, nåt i den stilen. Skitsamma egentligen.

Vilket som, den här Malin skulle berätta vad hon tyckte bäst om med Joanna, typ sånt där som att hon var snäll och lyssnade bra på problem och alltid ställde upp. Sen säger Malin; ”ja men Joanna, hon är bra sådär för hon är alltid ärlig. Hon går inga omvägar kring det hon ska säga, hon säger ALLTID vad hon tycker” (fritt citerat, minns faktiskt inte exakt vad hon sa, men du hajar essensen).

Det här tror jag att jag funderat på förut, men det hela föll väl i glömska tills idag. Varför likställer ”folk” ständigt det här med att säga vad man tycker med ärlighet? Så om jag tycker att du är ful och tråkig, är jag ärlig då? Eftersom jag säger vad jag tycker?

Nu är jag inte ett särskilt stort fan av att ärlighet som egenskap hos människor överhuvudtaget, jag tycker inte att en relation nödvändigtvis måste grunda sig på total ärlighet utan snarare tillit och tja, respekt. Men visst, det är klart att det kan vara halvviktigt att ens vän/partner/man/hustru är relativt ärlig med en, men det är väl förutsatt att det inte ska finnas mycket att vara oärlig om, för att man ska vilja gänga med personen från början? Eller? Har jag missuppfattat här?

Känns inte hela grejen med att sätta ärlighet och att säga vad man tycker på som synonymt rätt pasé? Är inte det som att behöva berätta att man står för det man säger, typ; ”jag älskar kött och det står jag för. Som att man ständigt ifrågasattes för sin, eh, ärlighet kanske?

PS. Det går fortfarande rätt dåligt med hemtentan, men jag har i alla fall worddokumentet öppet och har formaterat i ”layouten” så någonstans är man väl på väg. DS.

Annonser