Tag Archives: Tranströmer

TOMAS TRANSTRÖMER

Minusgrader

Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.
Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: ”Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.”
I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svart cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

Tomas fyller år! (i efterskott)

Tomas Tranströmer har ju fyllt år. Jag tänkte fira detta genom en lista med hans fyra bästa dikter. Tyvärr (eller nja, tyvärr och tyvärr, men tyvärr för just den tankegången) befinner jag mig på mitt arbete just nu och har inte tillgång till Tomas verk, dessutom har jag även arbetsrelterade plikter att utföra (tro det eller ej). Men en kort ur Östersjöar kan man ju bjuda på.

‎Vinden går i tallskogen. Det susar tungt och lätt,
Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen är man ute på öppna sjön.
Den gamla kvinnan hatade suset i träden. Hennes ansikte stelnade i melankoli när det blåste upp:
”Man måste tänka på dem som är ute i båtarna”
/…/
Och havsblåsten går i de torra tallarna längre bort, den har bråttom
över kyrkogårdens sand,
förbi stenarna som lutar, lotsarnas namn.
Det torra suset
av stora portar som öppnas och stora portar som stängs.
 

Snacka inte skit om Tomas (det är gammalt)

Det kommer ju alltid en backlash efter Nobelveckan. Backlashen i år är folk som ”ba”:

Tranströmer? Ehhh, ja, honom gillade jag också när jag var 19.

Underförstått: sen gick jag vidare till svårare grejer. Mallarmé? (han är enligt insatta vänner till mig ”svår”). Eller:

– Nej,  nu för tiden läser jag bara konceptdikter skrivna baklänges, som Anna Hallberg har klottrar i sin egen avföring på använda cornflakespaket (inget ont om Hallberg!).

ELLER NÅGOT ÅT DET HÅLLET.

Själv är jag (som många andra) helt trygg i mitt obevekliga gillande av Tranströmer. Folk som kan skriva saker som det här förtjänar att läsas även efter att man fyllt 20:

Det går att ringa upp hägringens ö.
Det går att höra den gråa rösten.
Järnmalm är honung för åskan.
Det går att leva med sin kod.

Jag tippar vinst inför imorgon

Det är ju nu man ska tippa Nobel-vinnare. Vi har gjort det på min praktik där jag lagt mitt bud på Don DeLillo. Ingen högoddsare, men heller ingen lågoddsare. Någon gång snart så borde man ju, rent statistiskt sett, ha läst någon innan denna/e har fått priset.

Mina tre favoriter är (som alltid nästan):

Tranströmer (som alla andra)

Maryse Condé (inte helt omöjligt, men otippat vad jag förstår)

Adonis (låga odds på honom)

Två poeter och en epiker som jag tycker väldigt mycket om, må en av dem vinna!