Tag Archives: Vem är jag?

Adventslucka 18 (Evelina)

Day 17 – Your favorite memory

Det här omöjligt. Som jag redogjorde för i den första adventsluckan är jag en efterkonstruktör och nostalgiker av enorma mått. Varje jävla positivt minne återberättas som vore det mitt enda.

Jag minns hur jag beundrat den vackra man jag hade en långvarig relation med när han suttit på min sängkant, jag minns episka fester och ensamma hemmakvällar – och alla är klädda i en suddig vaselinlins.

Så jag väljer nog att lämna det så, för om jag ska börja redogöra för varje sekund  av fantastiska minnen så slutar vi med spaltmeter av trippar down memory lane.

Möjliga titlar på nedföljande blogginlägg: Det finns ingen ände på detta som Sokrates kallade ”livet” eller Nu blir det här någon jävla Vetenskapens värld-kväll

Alltså, det här är typ det sjukaste jag någonsin läst. BLÄCKFISKAR TÄNKER MED ARMARNA! Det kan till och med vara så att armarna och hjärnan har OLIKA VILJOR!!!!!

When an octopus is in an unfamiliar tank with food in the middle, some arms seem to crowd into the corner seeking safety while others seem to pull the animal toward the food, Godfrey-Smith explained, as if the creature is literally of two minds about the situation.

Jag skulle gärna försöka skriva något filosofiskt om detta, men jag nöjer mig med att konstatera att det är bland det märkligaste och bästa jag hört på mycket länge.

Octopuses, however, are invertebrates [ryggradslösa]. Our last common ancestor reaches back to the dim depths of time, 500 million to 600 million years ago. That means octopus intelligence likely evolved entirely separately and could be very different from that of vertebrates [ryggradsdjur].

Så här känner jag inför denna information.

Här är en annan fascinerande grej som jag definitivt inte skulle uppskatta om jag var bakis eller befann mig i något annat skört själsligt tillstånd.

En amerikansk konstmusiker har skapat musik av HIV. Detta har hon gjort genom att rangordna de olika aminosyrorna i viruset efter deras förkärlek till vatten, läsa av ordningen som de framträder i, arrangera det hela i A-moll och sedan låta ett band spela upp det.

“I stayed very loyal to the DNA. Every segment of the virus was assigned music pitches that correspond to the segment’s scientific properties. The sounds literally reflect the nature of the virus,”

Resultatet (som jag av brist på av skills inte kan lägga in här).