Tag Archives: Vem fan är Michael Flatley?!

Vilken JÄVLA idiot

Jag är arg och irriterad och tittar på den här bilden och ba ”Hnggggggggggggg”

Adventslucka 11 (Kalle)

Day 10 – What you wore today

Jag gick ju en jävla massa luciatåg idag med kören jag är med i. Tyvärr tog jag ingen bild på mig själv ifärd strut osv. Men den här bilden kommer rätt nära hur jag såg ut:

Ta i trä! Håll i hatten!

Jag ska göra något rätt dumt nu, alltså typ jinxa något. Jag ska berätta om något jag är för jävla rädd för. Du hörde mig, jag är livrädd! Pratade om det här med en vän igår och hon försökte lugna mig, men det gick inte, jag var omöjlig att lugna! Nu kommer det: Jag är rädd för… att få halsen uppskuren! Förstår du vilken oresonlig rädsla det här är? Jag går alltså runt och ojar mig dagligen och stundligen för att någon idiot ska komma med en machete och bara helt huxflux cutta av mig halspulsådern, utan att jag ens hinner blinka! Nu ville ju då min vän igår försäkra mig om att IFALL detta händer så kommer jag dö på momangen så jag borde typ vara ok med detta öde. INKORREKT! Vem fan tycker att bara för att döden är snabb så är den mindre plågsam?

Det här leder rätt sökt in på min andra skräck, som egentligen är själva grundskräcken (i den har idén om machete-mordet fötts), som kort och gott går ut på att jag är skräckslagen(!) inför att bada badkar. Varför då, tänker du. Vem fan kan inte sitta i ett porslinskar och dåsa i vattenångor och badskum, vad är det för fel på dig männska? Jo! Det ska jag berätta för dig! Jag får helt sonika för mig att dessa engångsrakhyvlar av allehanda kvalité ska börja… attackera mig och mina handleder och burdust försätta mig i en långsam självmordisk död. Där blodet liksom bara  ”du-dunk” ”du-dunk” ”du-dunk”-ar ut ur mina ådror och vener.

Nu menar ju inte jag att det här på något sätt är rationella rädslor, men det är ju sällan så.

Men du vet, tänk dig när du skurit dig på ett papper (gah!) och sen ska tvätta händerna under rinnande vatten. Du vet hur det känns när huden liksom fladdrar under vattenstrålen och man känner hur vattnet liksom försöker ta sig igenom hudlagret och bara bli ett med kroppen. SÅ tänker jag mig att det känns att slicea upp handlederna i badkaret, fast såklart sju resor värre. Jag tror att det här egentligen grundar sig i något märkligt kontrollbehov, där jag liksom får för mig att mitt sinne plötsligt ska göra något ”på egen vilja” och utan min vetskap försätta mig i livsfara. Som att jag badar där och sen bara ”HELVETE NU RÖK VÄNSTERARMEN!” du-dunk… du-dunk… du-dunk……!!!

Man kanske kan söka hjälp för sånna här rädslor? Är det verkligen sunt? Varför ställer jag frågor rakt ut på det här viset, är det ett sätt att försöka försäkra mig om att jag är normal?!!

Soliga hälsningar

/Orolig Viol