Re: It’s alive!

Men är inte själva utmärkelsen för tubsockor hela den här långa benvärmar-stilen som de har? Liksom veckad resår för extra bra styrka eller hållbarhet? Nu tycker jag iochförsig sällan att tubsockor sitter uppe, är det någon strumpsort som alltid ska hasa ner i skorna så är det ju tubsockor. Du vet, man börjar gå och allt känns bra, och sen är skorna plötsligt jävligt tighta runt tårna, det börjar dra över ankeln och sen, ja, sen fan har man en deppig jävla hög av strumpa i skon.

Jag tror för övrigt att 2010 är Jordens Herrars år, 2009 var brödet som bakades i ugnen och nu fan ska det ätas.

It’s alive!

Det lever! Den lever, kanske man skulle säga. Jag ska strax ut och ”lussa” men uppskattar din ”itag-tagning” väldigt mycket måste jag säga. In i det nya året, med Jordens Herrar! Ska man kanske till och med våga sig på att proklamera 2010 till Jordens Herrars år?

Jo, lussa ja. En grej jag tänker på nu är att det här med ”vita tubsockor”. Det är ju väldigt viktigt när man är lucia/tärna/stjärngosse att ha vita strumpor på sig. Allt ska vara vitt naturligtvis. Men varför är det just om dessa vita strumpor som man säger ”tub”? Alla strumpor är ju liksom tuber. ”Tubsockor”=vita? Tycker jag i varje fall. Men varför ska dessa stackars vita, osannolikt osexiga, strumpor bära ännu ett lass? ”Älskling, ikväll vill jag att du suger lite på min tub?” Fattar ju vem som helst att det inte går.

Skönt att vara tillbaka i denna värld av totala oväsntligheter, Gott Nytt År!

Nu kommer det… Århundradets tröttaste tagline!

Men! ”Jag har tänkt på en sak” (!!!). En kompis till mig sa härom dagen att han var ”trött som en gnu”. Det här fick mig att fundera lite, oväntat nog. Vad är det med dessa stackars gnuer som gör att man i tid och otid använder sig av deras, ja, ehm.. djursläkte till att uttrycka vissa känslor? Vet man verkligen att gnuer är speciellt kända för att vara exceptionellt hungriga eller trötta eller fan, rentutav bakfulla? Grundar det här sig i något slags skämt som har urartat i stil med den enorma bashningen mot Pekka Heino som 90-talet bjöd på? Vet inte om du, Kalle, också var med i den ”svängen” men jag kan minnas att Pekka Heino nästintill råkade ut för jordskredssegrande mobbning ett tag. Du vet; ”fan här inne luktar det ju Pekka Heino”.

(!??!?!?!)
Men ja, åter till gnuerna.

I många andra uttryck i samma genre finns det ju iallafall någon slags språklig och historisk botten *Fredrik Lindström* men typ, ni vet, ”jag är trött som en häst”. Det känns ju liksom, rimligt. Hästar arbetar mycket=blir trötta. ”Hungrig som en varg”; vargar är vilda bestar som drar runt i skogen och käkar små barn=väldigt hungriga och så vidare, et cetera!! Ni hänger med.

Men just gnu liksom. Vad har de gjort oss 80-talister (gissar vilt att det är flest 80talister som svänger sig med det här, finns dock ingen statistisk undersökning) så illa att vi ska börja vara trötta som gnuer helt plötsligt? Har nog funderat rätt mycket på det här egentligen. Kanske handlar det inte bara om gnuer utan om allehanda putslustiga ord som man kan trycka in lite var som helst. Är det bara jag som funderar över sånt här då eller?

Men shit

Okej, det här suger ju. Kollade mailen idag. En av våra få (men naggande goda!) läsare har kommenterat på mitt senaste inlägg. Han/hon ba ”nu har det gått en månad sen sista inlägget, jag slutar läsa”. Fick en klump i magen. Alltså varför blir det alltid såhär? Det är som att man tvingar sig själv in i något trött moment 22-läge hela tiden. Samma sak har hänt med min dagbok (ja, jag skriver dagbok!) och min google reader. Helt plötsligt händer något som gör att man inte har så mycket tid i några dagar till att kolla vad som hänt på www och sen blir det bara ett ångestmoment. Typ som här, med bloggen. En dag går till en vecka och en vecka till en månad liksom ba. Jag har liksom suttit och ba ”åh nej, vill ej kolla bloggen”. Alltså, varför?? Varför sätter man sånna jävla käppar i sitt eget hjul???

Iallafall, som Kalle redan vet, så har jag flyttat! När vi började skriva så bodde vi typ 60 mil ifrån varandra. Nu bor vi fan nästintil grannar. Tror jag klockade härom dagen när jag var hos Kalle och hämtade öl, tog fucking fem minuter att gå hem.

Har tänkt mycket på det där med grannar. Egentligen räknas man väl bara som grannar om man bor i samma hus, men jag kan inte låta bli att tycka att jag och Kalle typ är grannar. Jag menar, vi har ju samma postnummer, bor i ungefär samma kvarter, skulle kunna gå över till varandra utan ytterkläder och ändå inte frysa ihjäl. Är man inte grannar då så säg?!

Nu ligger jag iallafall i min lilla tvåsitssoffa på söder. Stirrar ut över dessa enorma 25 kvadratmeter som påstår sig vara mitt hem. Enligt uppgift är mitt hem portvaktsmästarens gamla bostad. Det känns coolt att säga så. Vet inte ens varför det känns coolt. Låter som att man liksom har något spännande att berätta. Känns som att det kommer bli min nya ice breaker att ta upp när halvbekanta står i hallen.

”Ja du, det här är ju tydligen portvaktarens gamla lya” *knackar i väggarna* *ser misstänksamt nöjd ut*

Nå väl, kanske bättre än min tidigare ice breaker; Casablanca-affischen jag äger. Hur många gånger har jag inte sagt till folk att det är så himla tokigt att jag har just den affischen, eftersom jag aldrig sett Casablanca. Ja, oj oj, så tokigt det kan bli va.

En ursäkt kanske är på sin plats??

Jaha du Kalle, och alla andra som läser den här bloggen (vem???). Fan vet vad jag har för ursäkt? Ingen kanske. Vet inte vad som hänt, har tappat allt. Sen förrförra veckan har jag haft en dag ledigt från jobbet. Och den dagen var jag ändå bakis som en ost. Alltså ingen produktivitet. Nu är jag på jobbet, får alltså betalt för att blogga. Är väl såhär det känns att vara Blondinbella?? Vilketsom. Sitter i butiken på jobbet, datorn verkar vara anno 1993 så när jag skriver kommer texten liksom i efterhand. Stavar jag fel är det alltså därför och inte för att jag öär full. Önskar jag var full dock! Fan vad gott det vore. Lite öl. Lite gott gott. Har tryvkt i mig en lakritsklubba i brist på inspiration, har fruktansvärd magvärk och nu en rätt lökig andedräkt.

Mycket barn här idag. Konstiga ungar som lägger sig på golvet för att gömma sig från sina lärare. Jag försöker se charmig ut och ler åt dom tillbaks. De tittar på mig som om jag vore ett missfoster. Gör jag något fel???? Har också försökt vara ”käck”. Misslyckas det med.

Är en skitjobbig unge här inne nu. Han frågar om vad exakt allt kostar, och säger ”asså jag har en hundring men…. asså jag vill köpa nåt för elva kronor”. Jag försöker typ förklara för honom att jag inte kan priserna utantill. Han vill ha en souvenir säger han. Han gick igen, lämnade efter sig en svag doft av alkohol. Vafan? Hur gammal kan han varit, tolv? Är det jag som luktar?? Utsöndrar min önskan om öl doft genom mina porer?? Fan nu spårar det här ut. Lovar att återkomma snart, kanske redan efter lunch!!

NEO

NEO förklarar hur man ska minska (den för närvarande ej belagda) överrepresentationen av invandrare i våltäksstatistiken:

Att på ett systematiskt och målmedvetet sätt sprida
svenska jämställdhetsnormer bland invandrare från Afrika
och Mellanöstern skulle kunna vara en välriktad punktinsats
mot sexualbrott. Och man ska inte räkna med att det är lätt
för alla att ta till sig budskapet att en kvinna har rätt till sin
kropp i alla lägen. Det är inte ett budskap som man förmedlar
på en fyrtiominuters SFI-lektion.

Avdelning: ”Den vite mannens börda”.

Publicistiska ideal #2!

Fridén fortsätter att hålla stilen, denna gång i kommentarfältet på denna blogg. Finbesök med andra ord.

 

Lite töntigt, eller snarare mycket töntigt, att du inte konstaterar att den som fick kommentaren redan sagt att den inte känner någon sympati för kvinnor som får privata nakenbilder spridda på internet, och att det där är draget som ett exempel. Är det för att du är en jävla fegis, månne? Troligen. Annars kanske du skulle skriva vad det hela faktiskt hade med att göra. Men då är du väl rädd för att folk som läser här skulle tycka att du var dum du med? Ack och ve! Vilken skräck. Haha.

Jävla fjant. Fegis.

Ack, den som ändå finge rumla runt i smädelsernas smutsiga vatten. Hur lätt vore det inte! Och just nu? Just nu gör det mycket ont, här, i den ordrika staden.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande (och lite äckligt) land

Om mitt barn skulle få springmask så vet jag på allvar inte hur jag skulle hantera det. Ärligt.

Honmaskarna kommer ut på natten för att lägga sina ägg utanför anus. Du kan till och med se dem runt ditt barns analöppning, i underkläderna eller i bajset. Ganska så väldigt äckligt!

De fyra äckligaste barnåkommorna. Hemskt. Men också en intressant mening:

Det är oftast då du kan se dem, om du helst vill slippa, så kan du säkerställa att det är mask genom att trycka en tejpbit mot barnets anus och ta med den till vårdcentralen eller BVC för undersökning. Eller ta med hela ungen.

Är det barnets anus eller tejpbiten man ska ta med?

Ett till citat

DN beskriver en rolig match i Moskva.

Den första halvleken bestod av ett distansskott från mittfältaren Paul Scholes som målvakten Igor Akinfejev avstyrde.

Kul halvlek.

Publicistiska ideal!

Lite som jag tycker att det skulle vara HELT OBETYDLIGT om någon knullade ditt öra med en spetsad dildo så att din hjärna blev till gegga och rann ut? Absolut, jag förstår dig.

Hanna Fridén håller stilen i kommentarerna till sin blogg.