Monthly Archives: februari 2011

Dagens bästa telegram

En man dömdes för sexuellt ofredande till dagsböter i Uppsala tingsrätt i dag.

Detta efter att han vid ett flertal tillfällen gått ut på sin balkong och blottat sig för grannen mittemot. Rätten bedömer att syftet var att väcka obehag.

Mannen hävdar dock att han inte medvetet blottat sig för den HÄR grannen, utan att hans agerande riktade sig gentemot en annan granne.

Ryggar tillbaka inför vinet

Vet inte varför det här utdraget från en artikel om vin i Svenskan är så roligt, men roligt är det tamejfan! Glad fredag!

Ett korkdefekt vin är inget kul. Har du råkat ut för det så vet du. Vinet luktar gammal muggig källare. Ibland så mycket att man ryggar tillbaka. Ibland bara lite grann. Men det är illa nog ändå.

Ibland bara lite grann. Men det är illa nog ändå.”

Men vad f

Men vad i helv

Tydligen är alla linjer raka… Egentligen.

Men vad i helv

Men vad f

Man i bil (med paraply)

Skön ändå.

Språkvård

Stötte på patrull idag när jag skulle använda ordet styvpappa i ett sammanhang. Vad säger man egentligen? Styvpappa har ju en klang som känns lite arkaisk, om man ska uttrycka det milt.

Tydligen bör man inte heller använda begreppet plastpappa; som av Svensk Ordbok (2009) bedöms ha en alltför negativ klang (plast=slit och släng). Även låtsaspappa faller på samma premisser, det negativa klangen i låtsas.  Återstår då bonuspappa som ju nästan har en positiv klang (om det vid det här laget har någon klang överhuvudtaget). Bonuspappa blev det således.

Jag roade mig även med att söka på styvfar och styvpappa i Presstext och ramlade då över något ganska fascinerande. I princip alla mediatexter som innehåller ordet styvpappa/far handlar om någon typ av kriminalitet. ”Styvpappan misshandlade barnet till döds” eller ”Tonåringen sköts ihjäl av sin grymme styvfar”. 

Det säger ju något om varför man inte gärna använder ordet styvfar i dagligt tal nu för tiden. Och visst känns det ju lite underligt med sådana här rubriker:

”Plastpappan misshandlade barnet till döds”

”Tonåringen sköts ihjäl av sin grymme bonuspappa”.

Jag såg dig i mina drömmar (osv)

Intressant det här om förmågan att se in i framtiden genom drömmar. Om man inte trodde på det från början så lär det väl inte vara någon sådär enorm aha-upplevelse. Men en del grejer var klart intressanta.

Sleep scientists quickly discovered that you have an average of about four dreams each night. They take place every 90 minutes or so, and each one lasts around 20 minutes. You then forget the vast majority of these episodes when you wake up, leaving you with the impression that you dream far less than is actually the case.

Det här var ju rätt deppigt, men stämmer nog för mina drömmar i varje fall:

 Sleep scientists have discovered that around 80% of dreams are far from sweet, and instead focus on negative events. Because of this, bad news is far more likely than good news to trigger the memory of a dream, explaining why so many precognitive dreams involve foreseeing death and disaster.

Kort sagt: det finns så många människor och vi drömmer så läskiga drömmar att när något för jävligt väl händer så är det väldigt hög sannolikhet att några av oss ”känner igen det”. Eftersom vi  drömmer om en massa skit hela tiden.