Läser en bok om Gustaf VI Adolf. Den är skriven av en rojalist anno 1974, när man fortfarande hade Borggårdskrisen i någorlunda färskt minne och tankar om ”kung av Guds nåde” inte var helt utdöda. Det är mycket snack om ”förtjusande serviser” och ”överdådiga tapeter”.
Nåja, ett stycke handlar om kungens tid som student i Uppsala och hur de obligatoriska spexen kunde skötas. Det är så gulligt på något sätt.
”Naturligtvis läser man inte bara i Uppsala. I dag lever man desemellan bus. I prinsens krets – eller gäng – för så där tre kvarts sekel sedan [runt sekelskiftet], då hade man upptåg för sig. Men det rörde sig om noga förberedda, helt enkelt sanktionerade upptåg. Uppvaktande officer i Uppsala var greve Göran Posse, längre fram utnämnd till kabinettskammarherre. Han berättade för mig om ett sådant äventyr. Jag vill minnas att han – för säkerhets skull- själv var med när prinsen och hans kamrater sent en afton tågade ut på Islandsbron och slog på räckena med metallstänger [!!!]. Man förde o-l-j-u-d! Slutkommentar av greve Possa: – Böterna hade vi redan insamlade och klara.”
Jordens Herrar 